Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 155. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dragkistan, ett stycke från gossens säng; han kunde se fågeln och
höra den; ja, folk ända ute på landsvägen kunde höra dess sång.
Trädgårdsolle och Trädgårdskerstin kommo hem först sedan
frun farit sin väg; de märkte, huru glad Hans var, men tyckte
ändå, att det bara var besvär med den gåfvan, som blifvit gifven.
— Rikt folk tänker nu inte så mycket för sig, sade de.
Skola vi nu också ha den att sköta? Krymplinghans kan ju
inte göra det. Slutet blir, att katten tar den.
Åtta dagar gingo, det gick åtta till; katten hade under den
tiden många gånger varit inne i rummet, utan att skrämma
fågeln, än
mindre göra
honom någon
skada. Då
tilldrog sig en
stor händelse.
Det var
eftermiddag, föräldrarna och
de andra
barnen voro ute
på arbete,
Hans var
alldeles ensam;
sagoboken
hade han i
handen och läste
om Fiskarens
hustru, som
fick alla sina
önskningar uppfylda; hon ville vara kung, det blef hon; hon
ville vara kejsare, det blef hon; men så ville hon vara den gode
Guden — då satt hon åter i dygropen, som hon kommit ifrån.
Den historien hade nu alldeles ingen hänsyftning på fågeln
eller katten, men det var just den historien han läste, då
händelsen inträffade; det kom han sedan alltid i håg.
Buren stod på dragkistan, katten stod på golfvet och såg
stint med sina gröngula ögon upp på fågeln. Det var
någonting i kattens uppsyn, som om den ville säga till fågeln:
Hvad du är söt! Jag skulle vilja äta upp dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
