Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De Messeniska krigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
i dessa tider kom deremot till Lakonien en man, som var fullt lämplig
till att uppstämma borgarnes krigiska sinne till stora bragder. Det var
skalden Tyrtäos från Aphidna, som sannolikt slöt sig till en från Delphi
återkommande skara. Enligt andra uppgifter skall han på sändebudens begäran
hafva blifvit ditsänd från Athen. Äfvenledes påstås det att han skulle hafva
varit halt och varit barnalärare. Härmed må nu förhålla sig huru som helst,
det är i alla fall ett faktum att han genom sina sånger upptände
krigarenas mod och ståndaktighet och stillade de oroligheter i staden, som
uppkommit deraf, att borgarena knotade öfver krigets långvarighet och sina fälts
liggande i trade. Han åtföljde den väl ordnade och rustade hären, som
framträngde ända in i hjertat af det messeniska landet, ända till slätterne kring
den ödelagda staden Stenykleros. Några kullar höjde sig öfver slätten och
en af dem kallades Vildsvinets märke. Der stod den messeniska hären
uppställd kring sin hjelte, som bildade medelpunkten med 80 utvalda
ynglingar. Den spartanska hären utvecklade redan då en krigskonst och
vapen-öfning, som erinrar om nutidens. Krigarena upptågade i långa linier eller
afbröto desamma rotevis. De hade större delar, Morer om 400 till 900 man,
och flerehanda underafdelningar, af hvilka den minsta, Enomotie, endast
bestod af 24 till 35 man. Hvarje man hade sin bestämda plats, som han
kunde återfinna till och med i deri största villervalla. I sådan ordning
väntade de. under sin konungs Anaxandros befäl, på det fiendtliga anfallet. De
togo sig helt ståtligt ut i sina rödrandiga "krigsdrägter och temligen
likformigt beväpnade. Blåsinstrumenternes skärande och genomträngande toner
samt krigiska sånger uppmanade till drabbningen. Striden blef lång och
hårdnackad. Messeniernas fosterlandskärlek och förtviflade mod stridde mot
Spartiaternas taktik och lugna tapperhet. Men då de i stora massor och
under Aristomenes’ anförande störtade sig på den fiendtliga styrkan, måste
denna gifva vika, hvarvid först Heloterne och sedan Periökerna grepo till
flykten. De voro nu i fara att blifva alldeles omringade och anträdde
derföre återtåget i slutna leder. Hela landet råkade i uppståndelse; messeniska
krigare tillströmmade från alla håll för att deltaga i segren, men ändock
kunde de ej bryta de spartanska lederne och Aristomenes, som störtat sig
midt i den hetaste striden, förlorade till och med sin sköld. Vinsten af
denna afgörande strid var likväl rätt stor, ty messeniernas land hade nu
ånyo blifvit fritt och segerglädjen uppmuntrade folket till nya bragder. Då
Aristomenes intågade i sin hemort Andania, kommo qvinnorna och flickorna
emot honom och sjöngo:
»Aristomenes dref med storm den spartaniska hären
ifrån Stenykleros fält ända till Taygetos topp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
