- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
143

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


«Var så god och sitt ned, madam Thorman! Sitt
nu här i gungstolen, I som har gått en så god bit hit
i värmen! Ja, det tror jag, det, att här är fint mot förr.
Han har allt snott, denne gubben, och arbetat både
bittida och sent för att få allting i ordning i rättan tid, så
det kan I aldrig tro! — Jag har just fått se det, jag, för
se, jag går här som den gråa katten nu, se’n jungfru
Fina blef sömmerska åt frua mi’. Ja, det är andra dagar
för Bellins nu än förr, madam!«

«Den Högstes högra hand kan allting förvandla,
jungfrua! Ingen kunde väl tänka, att Bellin skulle bli
en så katig karl, se’n han blef gammal, han som var
ett riktigt nöt, med respekt sagdt, så länge han var på
sina unga dar. Men så går det, när en spikar gamle
Adam på korset och blir delaktig af Guds natur. Och
tänk en sådan son han har!«

«Ja, den gossen kommer inte ensam inför vår Herre
på den stora räkenskapsdagen. Han kommer nog att
föra många, många kärfvar med sig, madam Thorman!«

«Och här ser hon en kärfve, jungfrua, och så gossen
min, som redan är före mig hos Gud. Jag glömmer
aldrig«, snyftade den stackars barnlösa änkan, «hvad
Johan Bellin gjorde för min stackars gosse, när han
slagit sig fördärfvad. Satt han inte dag och natt vid sängen
och talade med honom om Gud och skötte honom, som
om det varit hans egen bror! Ja, hade inte Johan Bellin
varit, så hade väl min Adolf fått gå förlorad, för se,
blind var han, och blind var jag. Ja, vet jungfrua, jag
var så arg på Johan Bellin till att börja med, så att jag
knappast gittade svara, när han kom så blid och vänlig
och hälsade på mig. Men när gossen dödde så glad
och lycklig och jag förstod, att det var en god sak att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free