- Project Runeberg -  Fem noveller /
33

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖJUNGFRU-V.

•33

hann det, satt liou redan bredvid mig här pä
bädden. "Hvarför vill du smyga dig bort?"
frågade hon: "Det hjelper icke ty, du undgår mig
likväl ej, du kommer dock slutligen till mig.

Om du visste, huru ensam jag är, huru jag
fryser der nere . . . känn blott på mina fingrar!"
Vid dessa ord tryckte hon sina hvita händer mot
mina tinningar, så att en iskyla genomströmmade
mig. "Ja, ja," sade hou och log liksom af
skadeglädje, då hon märkte hur jag for tillsamman,
"du är nog van vid bättre! Ilär uppe är solen
så varm och månen lyser så klart, och den unga
Hickan, som du älskar, har långt ljufvare ögon
än hon der borta vid pianot icke sant?"

Meu inbilla dig ej, att du skall få njuta af
allt detta, medan jag måste frysa nere i min
våta afgrund. Du skulle nog gerna vilja
utsträcka dig i den varma bädden och trycka din
sköna brud till ditt hjerta. Men försök icke! Jag
kommer och lägger mig emellan Er båda, och
ve då den unga qvinnan, och trefaldt ve
öfver dig!"

"Haf dock förbarmande!" kunde jag
ändtligen framstöna. "Ser du ej hvilket eländigt lif
jag for? Har jag ej ännu blifvit nog straffad?
Skall jag då alldeles gå till botten?"

"Till botten, ja visst," sade hon och började
dervid med den likgiltigaste min vrida vattnet
ur sitt långa hår, så att jag hörde dropparne
falla ned på mattan. "Förbarmande? Har väl
du förbarmat dig öfver, mig? Och voro vi ej
bror och syster, och höllo vi ej hvarandra så
kära?"

Under hela tiden fortfor den ohyggliga
varelsen borta vid flygeln att likt en vansinnig
hamra på tangenterna, och det dånade våldsamt
genom strängarne.

En dödssvett höljde min panna, och jag kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free