Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stjernskàdaren.
201
hvilka hon hade dolt sin rodnad, sin otålighet,
och den lycka, hon kände öfver att sjelf osedd vara
i den älskades närhet? Hade han verkligen velat
säga, att allt vore förbi, belt och hållet och för
alltid? Och bekymrade ban sig icke mera derom,
än om de kringfladdraude bladen af en
sönderkrossad blomma och den utbrunna askan i sin
cigarrett? Men detta var ju omöjligt: Sådant kunde
ej gerna slutet vara på en lycka, af hvilken hon
sedan många veckor tillbaka hade lefvat, och som
hon ansett tor det enda sanna och verkliga i denna
ödsliga dröm verld!
Hennes stackars hufvud hotade att springa
i stycken, hennes unga hjerta låg liksom
förla-madt, liksom en känslolös död kropp. Dess slag
tycktes hafva stannat. Hennes ögon voro
bränn-heta utan att svalkas af en tår och hennes
tänder dallrade sakta mot hvarandra. Hon
nedsjönk vanmäktig, ehuru med fullt medvetande,
i sin hvilstol, tryckte händerna mot sina ögon
och förblef länge så utan någon annan klar tanke
än denna: han har icke^ en gång sett sig /)m
efter dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
