Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oupphörligt smackade sitt »ack, tack, tack», hvilket
öf-versatt på menniskospråk antagligen betydde en mycket
ringa tacksamhet för att de slogo bort gräset som
skyddade hennes yäl undangömda näste i stenröset, der de
halfvuxna ungarne gapade efter föda.
Utom far sjelf, var det fyra karlar som skötte
li-arne, det vill säga de begge drängarne, Magnus och
Klas, vidare gubbens brorson, hvars far hade en gård
en half mil längre in på ön och så en äldre karl, en
för detta sjöman, som hade seglat på Amerika, sedan
satt sig ner i skärgården och arrenderat ett fiskvatten,
gått under på den affären, som han sjelf påstod; men
till följe af en allt för utpräglad böjelse för bränvinet,
påstodo de som kände honom närmare, och som nu tog
sig för litet af hvarje, var än andre man på en
sand-skuta, än stensprängare när det gäld« något nybygge
eller någon nyodling, än tillfällig arbetare under
andtiden och än lät städja sig som dräng för ett halfår
helst från Oktober tilJ April, när det var litet att göra,
för att sedan under sommarhalfåret återigen lefva det
fria lifvet så länge det räckte. Han var tämligen lång,
axelbred och något kutryggig, dugtigt hjulbent som en
äkta sjöman bör vara, hade ett rödfnasigt, koppärrigt
ansigte och ett rödgult hakskägg som stack fram långt
under hakan. Armarne voro ovanligt långa och
händerna stora, han kunde ta’ i dugtigt när han ville, men
det var just inte så ofta han ville det. När han var
till hjelp hos Anders Larsson i Not viken, så hette far
sjelf, så arbetade han likväl som en hel karl, om det
nu var för att mathållningen der var likare än i
allmänhet i skärgården, eller för att han fick en sup till
målen, eller om han för öfrigt hade någon särskild
respekt för Anders Larsson som menniska, något som de
flesta dock tviflade på. Som en egendomlig lek af
naturen hade Söderman, ty så hette »Amerikanarn», som
han i allmänhet kallades, till sin otympliga och grofva
kropp fått en stämma lagd i högsta falsett, så att när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
