- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
98

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mellan fyrtio och femtio nötkreatur, som betade. Broncho Harry red
allaredan utför den motsatta sluttningen. Kreaturen upphörde beta
och uppgåfvo ett frustande läte, som tillkännagaf förskräckelse, och
i detsamma Harry utstötte en gäll hvissling, rusade de nedåt dalen.
Litet bakom dem, en på hvardera sidan, redo de båda cow-boys,
och tre mil fortsattes vägen sålunda oförändrad t. Sedan minskade
kreaturen fart, ehuru de ännu fortsatte springa två mil. Därpå
öfvergingo de så småningom till lunk. En timme senare hade man
hunnit fram till lägret.

»Det är icke behöfligt att vakta dem», sade Broncho Harryr
när de voro en kvarts mil från vagnen. »De komma att gå ned
till flöden och dricka och sedan lägga sig i skuggan af buskarna.
De hafva sprungit nog för i dag »

»Tidigt tillbaka, Harry!» sade den cow-boy, som stannat kvar
för att se efter hästarna.

»Ja, vi hafva haft tur: drifvit in en hel hop. Hallå, Sam!»

»Hallå, Broncho Harry!» svarade negern och stack ut hufvudet
ur vagnen.

»Har du varmt vatten, vi vilja ha te?»

»Icke ännu hafva färdigt, men strax sätta på. Mycket eld i
askan. Icke vänta någon tillbaka så snart, klockan nyss vara tolf.»

»Ja, här äro vi nu emellertid, Sam. Hit med en stekpanna;
en varm middag är bra mycket bättre än en kall frukost. Jag har

en hjort med mig åt dig, Sam.»

»Mycket bra, Broncho; hjortstek vara bättre än oxstek.»

»För ingen del, Sam, men ombyte förnöjer; man kan ej hålla
på och äta det hvarenda dag som oxkött.»

»Skola vi ut igen efter middagen?» frågade Hugh, då de sutto
och vaktade på köttet, som stektes öfver den heta askan.

»Nej, i dag hafva vi gjort vårt dagsarbete. Vi hafva drifvit

in en hjord och därtill en ansenligt stor. Sedan vi ätit, skola
vi gå och se efter, om djuren lugnat sig och sällat sig till de andra,
och i sådant fall skola vi taga oss ett bad samt tvätta våra skjortor.
Det är icke ofta man får tillfälle därtill.»

Boskapen befanns vara i sällskap med den hjord, som drefs in
dagen förut, och planen sattes i verkställighet.

»Ni borde öfva er ined er sexpiping, Hugh; det är icke mycket
med en cow-boy, 0111 han ej kan skjuta flinkt. Ser ni plåten där
borta på den låga grenen? Den sitter kvar sedan vi voro här för*
lidet år. Nu skall jag skjuta bort den. Blixt och dunder!», utropade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free