Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tuna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Folkmängden, som år 1810 var 1,134,
år 1860: 1,664, hvaraf 1,104 arbetade
vid socknens hufvudnäring, åkerbruk, 222
sysselsatte sig med binäringar, samt 335
voro barn, uppgick år 1865 till 2,185
personer.
I folkets lynne visar sig ett stort
sjelfförtroende, för öfrigt idoghet i
arbetet, gästfrihet samt välgörenhet och
fördragsamhet mot fattiga. Beträffande
boningshusen, har största delen af
allmogen sina beqväma, tapetserade rum,
med tackjernshällar i köksspiseln och
glaserade kakelugnar. Bland plägseder
må omnämnas det här brukliga sättet
att fria. På en Lördagsqväll smyger den
förälskade bonden sig till sin kärestas
tjäll och dröjer i stum förtjusning hos
henne till midnatt. När han går, lemnar
han sitt bästa fickur qvar. Lördagsqvällen
derpå infinner han sig ånyo. Hänger
då uret ofvan flickans säng, uppdraget
och i gång, då vet han hvad klockan
är slagen, då ser han, att hans böjelse
funnit gensvar i hennes hjerta och att
saken har varit fore. Men pickar ej
hans klocka öfver flickans säng, utan
ligger ouppdragen på en stol eller ett
bord, så tar han den åter och går
modfälld derifrån, väl vetande, att saken
äfven då varit före.
Hemmantalet är 32 17/32 mtl. — I
afseende på godheten af olika beskattade
hemman råder stor skilluad; alla
hemman utefter stränderna af Ljunga elf
äro högst uppskattade, allt med
hänseende till de förmåner af laxfisket, hvilka,
den tiden nuvarande skattläggning
försiggick, i ymnighet förefunnos. Men
efter elfvens upprensning år 1819 på
statens bekostnad förändrades flodens lopp;
den tidens fiskbygguader förstördes,
laxfisket blef mindre indrägtigt, men skatten
å de hemman, som deraf kunnat draga
nytta, stod oförmedlad qvar. Socknen är
indelad i 9 båtsmansrotar.
Rörande hufvudnäringarne, åkerbruk
jemte boskapsskötsel, må nämnas, att
de äro i tilltagande, hvilket visar sig
deraf, att utsädet har på 50 år ökats
med 250 tunnor; likvisst anmärkes att
fodertillgången och höbolen sällan stå i
tjenligt förhållande till åkerjorden, ithy att
bristen pä gödsel är ganska stor. Tvenne
kronoskogar finnas, Djupdals och Målsta
allmänningar. Bergsrörelse idkas vid
Matfors bruk, som inrymmer 4
stångjernshärdar med 4 hamrar, samt 2 knipp- och 2
spik-hamrar ; allt uppfördt för 2: dra gången 1836
efter undergången eldsvåda; kolningen
vid bruket uppgår till c:a 3,000 stigar.
Hen vid Matfors i början på 1800-talet
anlagda tvåramiga sågen, inköptes på
1830-talet af Hrr James Dickson & Comp.
i Göteborg; och är det från denna tid,
som Matfors bruk har fått ett namn i den
Norrländska handelns annaler och blifvit
det andra i ordningen (Baggböle i
Westerbotten är det största). Värdet af
byggnader och dammar vid bruket anses uppgå
till 1 à 2 millioner. För öfrigt finnas
ett färgeri, och tullqvarnar vid Skole,
Matfors, Hallsjö, Myssjö och Runnö.
Af binäringar torde numera jagten,
kolningen till bruken samt flottningen i elfven
vara mest inbringande.
Tuna, i äldre tider annex till
Njurunda och kallad Dalen, utgör nu med
I Attmar ett regalt pastorat af 2:dra
klassen inom Hernösands stift. Kyrkan, af
sten, 50 alnar lång, 25 alnar bred, byggdes
1778; tornet uppfördes 1856—60. Af
kyrkoherdar må nämnas Mag:r Petr.
Tigerstedt, hvilken år 1736 författade de i
sakristian förvarade »dödsrunorna», som
äro särdeles sköna, isynnerhet de öfver
hans aflidna maka. Barnaundervisniiigen
besörjes i en fast folkskola,
hvartill,prydlig byggnad uppfördt på bekostnad af
den i socknen födde, numera aflidne
victualiehandlanden Nordlander i
Stockholm. Derjemte är en enskild skola
vid Matfors bruk. Sockenmagasin finnes.
Fornminnen utgöras, utom förutnämnda
ättehögar, af 3 runstenar med inskrifter,
samt ett stenkummel, allmäuneligen kändt
under namn af »Starkodders, eller
Rödungspiltens graf», hvarvid är fäst en sägen
om den store jätten Starkodder, 20
alnar lång och 6 alnar bred mellan
axlarna. En annan sägen finnes om jätten
Mahl och jättinnan Wyff, samt
Långsjörået. Offerställen och lemningar efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
