Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur det ingermanländska fälttåget utvecklades den nya vändning,
som nödgade tsaren att splittra sina stridskrafter och till det
yttersta anstränga sina undersåtars skatteförmåga. Det var Patkul, som
ändtligen hade öfverbevisat de moskovitiske vederbörande, tsaren
själf och Golovin, hans högra hand vid denna tid inom
utrikesärendenas område, om nödvändigheten att underblåsa de polska
partistriderna med ökade hjälpmedel och att bilda ett särskildt anhang
med stöd af ryska trupper. Jämte Augusts sändebud Arnstädt hade
han vistats i det ryska lägret under flere månader, medan
krigsföretagen vid Neva pågingo. Han begagnade alla tillfällen att inskärpa,
att tsaren omöjligen vore i stånd att vinna ett säkert och varaktigt
fotfäste vid Östersjön, så framt han ej egnade sin förnämsta
uppmärksamhet åt det polska kriget i stället för att ändamålslöst
förhärja de landskap, som enligt förbundsvillkoren borde tillfalla konung
August och polska republiken. Endast i ett regelbundet krig med
den svenska härens kärntrupper kunde tsarens nyutskrifne soldater
förvärfva europeisk tukt och öfning under tyske officerare, som icke
kunde påräknas i tillräckligt antal för tjänstgöring i barbariska
gränsfejder. Om tsaren ej, innan det blefve för sent, gjorde sin egen
insats i det stora spelet om Polen, skulle konungen af Sverige där
tillvälla sig öfverhanden och sedan därifrån med förstärkt makt,
dessutom måhända understödd äfven af turkar och tatarer, rikta
dödsstöten äfven mot Ryssland.
Den närmaste uppgiften var att uppmuntra den sammanträdande
riksdagen till kraftiga beslut. Innan ännu Polens konung själf
hunnit säga sitt ord, täflade Rysslands och Sveriges härskare om de
polska ständernas medhåll och lifvade sålunda deras känsla af sin
egen betydenhet och makt i den storpolitiska världen.
I tsarens namn, men utan tvifvel enligt Patkuls tillskyndelse
och redaktion, utfärdades vältaliga latinska manifester till både
primas och republiken. Med stor skicklighet åberopades det
polskt-ryska förbundet af år 1686 emot Turkiet, liksom gällde det
egentligen ännu och låge till grund äfven för tsarens och konungens
gemensamma företag emot Sverige. Svenskarne framställdes såsom
de otrognes ständige hjälpare mot de båda slaviska makterna, på
hvilkas bekostnad de sedan århundraden sökt utvidga sin makt.
Därför kunde konung August, just för att betrygga sin mödosamt
tillkämpade fred med turkarne, icke göra någonting bättre än att
åt republiken återförvärfva Lifland, som Sverige endast på vissa
villkor erhållit genom Olivatraktaten och alldeles förverkat genom sin
orättfärdiga regering. Därför hade äfven tsaren bekräftat sitt
förbund med konungen och själf gripit till vapen för att återtaga sina
egna förlorade provinser, enär svenskarne skymfat honom
personligen i Riga och fortforo att egga turkar och tatarer mot Ryssland.
Denna förklaring var så mycket slugare funnen från Patkuls
synpunkt, som tsaren därigenom uppenbart förpliktade sig att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
