Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid. En kortfattad öfversikt / 14 (1907) Author: Hans Hildebrand Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Småningom blef det genomgående sed att täcka kyrkans inre med
hvalf.

31. Gumlösa kyrka, Skåne.

Skåne var under den större delen af medeltiden ett danskt land,
och den konst, hvars minnen därstädes blifvit bevarade, har i mångt
och mycket ett danskt tycke. Kyrkans hufvudbeståndsdelar äro
naturligtvis desamma som i det egentliga Sverige, långhus, kor och
apsis, men tornen visa vanligen en afvikande form, i det de ofta hafva
en rektangulär plan med längdriktning i norr och söder; torn med
kvadratisk och med rund plan finnas äfven. Tornens utseende och
beskaffenhet hafva hufvudsakligen
betingats af deras uppgift
att vara försvarsverk.
När i gammal tid en ytterdörr
fanns i tornet, satt den
högt upp, åtkomlig endast
med en stege, något som
måste för fienden göra det
svårt att vid ett anfall
tilltvinga sig inträde. De
runda tornen hafva ett koniskt
tak, de andra hafva ett
ryggåstak. De på skånska
kyrkor och äfven eljest å
kyrktorn förekommande
trappgaflarna tillhöra icke den
äldsta tiden. Å Gumlösa
kyrka (fig. 30) kunde man
redan före branden se, att
trappgaflarna voro ett
senare tillägg. Gumlösa
kyrka, hvars invigningsår är
kändt, 1191 — den tillhör
således den romanska
konstens senaste skede — är uppförd af tegel och har ursprungliga
korshvalf (fig. 31).

32. Rundbågslist.

De skånska landskyrkorna från romansk tid äro i regeln helt enkla.
De ligga i landskapets bördigare, först befolkade delar, helt nära
hvarandra; socknarna voro små, kyrkorna kunde därför icke vara
stora, ej heller kunna vi vänta oss någon
större prydlighet. Sockeln är ej ägnad att
ådraga sig mycken uppmärksamhet. Någon
gång förekommer en båglist under takkanten
(fig. 32), lisener, upphöjda band, som på vissa
afstånd förena rundbågslisten med sockeln, äro
rätt sällsynta (exempel: Hör, Långaröd). De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>