Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kappa, som sammanhölls öfver bröstet med en träknapp; en »hvif» af hvitt
lärft, som lindades om pannan samt kind och haka och fastes i nacken; en
hvit krage, som skylde axlarna och omslöt baksidan af hufvudet; ett »vil» (slöja)
af svart lärft, som ftstes med nålar på hjessan och vid öronen; samt slutligen
en krona, bildad af ett hvitt band, som omslöt hufvudet, och två derifrån
uppgående band som korsade hvarandra öfver hjessan, och voro alla fem
kors-ningspunkterna utmärkta med små bitar af rödt kläde som skulle beteckna
Kristi fem sår. På venstra sidan af manteln var fäst ett rödt kors. Skorna
voro om sommarn låga, om vintern höga. Kläderna skulle vara af vadmal,
undantagsvis af medelmåttigt kläde; vintertiden fick fårskinnsfoder användas.
Rynkor och veck skulle undvikas så mycket som möjligt.
Brödeme buro hvit underkjortel, grå öfverkjortel som räckte ned midt
på skenbenet, bälte, grå mantel, som gick ned till knäna, samt en grå hätta
med kort strut. Presterne buro på venstra sidan af manteln ett rödt kors
med en hvit lapp i midten, mässdjekname en hvit cirkel, prydd med fyra
röda tungor, lekbrödeme ett hvitt kors med fem röda tygbitar.
Systrar och bröder bodde i skilda hus på ömse sidor om kyrkan.
Klosterregelns fordringar voro stränga. Den som ingått, hade icke mera rätt att gå
utom klostermurarna, besök voro sällsynta, en syster fick ej samtala med
besökande annat än i vitnens närvaro, genom ett fönster, som visserligen kunde
fa öppnas, men om hon underlät det, blef lönen i himmeln så mycket större;
man hade dock tillfälle att vandra i trädgården och matsalen. Refektoriet var
ett rymligt, hvälfdt rum, men cellerna voro små, ungefär sex fot breda, tolf fot
långa med eu smal springa i muren som ersatte fönster. Bädden bestod af
halm, som skyldes af ett vadmalsstycke, täcket bestod af vadmal eller skinn,
under hufvudet funnos ett hyende och ett örngott med hvitt lärftsöfverdrag.
Lakan och bolster fingo i allmänhet icke begagnas, utan man låg i den hvita
underklädnaden. I muren var en värmeledning anbragt.
Tiden upptogs naturligtvis i betydlig mån af andaktsöfningar i kyrkan,
i hvilken man påmindes om all tings förgänglighet genom en likbår vid dörren
och en öppen graf i midten, kring hvilken systrarna dagligen uppstämde
sangen »De profundis». Dessutom kräfdes flitigt arbete för de nödlidande
samt deijemte mycket arbete med afskrifning af böcker. För detta senare
kunna vi icke yara nog tacksamma, alldenstund en dryg del af vår
medel-tidsliteratur bevarats i afskrifter tagna i Vadstena kloster. Tystnad rådde
nästan hela dagen i klostret och dess område; allenast en del af
eftermiddagen var det systrarna förunnadt att samtala inbördes.
Sedan år 1368 påflig tillåtelse erhållits till anläggande af ett kloster
vid Vadstena, uppfördes småningom nödiga bygnader inom det redan af
konung Magnus anvisade området, helt nära Vettems strand, bostäder af sten
for systrar och bröder samt mellan dem ett träkapell. Den 23 oktober 1384
invigdes systrakonventet, den följande dagen brödrakonventet; antalet af
medlemmar var likväl då ännu icke så stort som ordensregeln äskade. Antalet
ökades dock ständigt. Den ene efter den andre af klostrets gynnare önskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
