Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina eder; sammanbindelsebrefvet, genom hvilket de tre rikena hade blifvit
förenade, skulle stå vid makt och förevisas i original eller i fullgod afskrift
vid julimötet i Stockholm; rikets råd skulle sända i hvart län två män att
bestämma hvilka utskylder borde utgå tillslotten; Halland skulle genast
återställas till Danmark; alla skatter skulle bestämmas af konungen och rådet,
så att de voro för allmogen drägliga, utan att derför konungens och kronans
rätt kränktes; Engelbrekt skulle få Örebro slott och län, med förbindelse att
derför göra konungen trogen tjenst, efter hans död skulle förläningen * utan
vidare återgå till kronan; Erik Puke fick som pantlän Rasbo härad i Upland,
med rättighet för hans arfvingar att vid hans frånfälle erhålla i utbyte mot
länet den penningsumma som pantbrefvet bestämde; i Sverige skulle tillsattas
drotsete och marsk. — Alltså skulle Sverige åter erkänna konung Erik,
Engel-brekts rikshöfvidsmanskap skulle upphöra och i stället skulle, till
upprätthållande af regeringsärendenas gilla gång, de två nyssnämda gamla embetena
återupprättas, d. v. s. i stället för det dåvarande tillfälliga skicket skulle ett
fortfarande ordnadt skick upprättas. Det svenska rådet, för hvilket detta beslut
framlades, i Upsala pingsttiden 1435, förklarade med till ed upplyfta händer,
att om konung Erik ville lemna alla slott och län i Sverige åt infödda svenska
män, i enlighet med rikets råds tillstyrkande, och om de utländska herrarne
miste sina län och om han gåfve dem full säkerhet, att han ville styra i
öfver-ensstämmelse med rikets lag, då ville de erkänna honom som sin konung:
alla ärenden skulle afgöras med rikets råds råde och efter lagboken, men
ville konungen icke göra så, då förbundo de sig allesamman med tro, ed ock
ära att med lif och gods värja rikets frihet och lag, och skulle de aldrig
derefter vara konung Erik lydiga eller hjelpande, hvarken lönligen eller
uppenbart. Samtidigt uppmanade det svenska rådet alla dem som tjenade
utländska slottshöfdingar att inom fjorton dagar lemna sin tjenst och inställa
sig hos rikets män.
Den 29 juli kom, utan att konungen, som tolf dagar förut hade slutit
freden med holsteinarne, gjort ett försök att infinna sig i Stockholm; han
icke ens sände, hvilket var i händelse af förfall för honom aftaladt, något
be-fullmäktigadt ombud. De i Stockholm talrikt församlade svenskarne läto sig
öfvertalas af Kröpelin att gifva konungen anstånd till den 8 september. Han
infann sig då, efter att som vanligt hafva haft en olycklig sjöresa, och
underhandlingarna öppnades i helgeandshuset. Efter sex veckors tvistande kom
man den 14 oktober till afslutande af ett fredsfördrag. Erik erkändes som
konung, unionen upplifvades, och skulle af sammanbindelsebrefvet en bestyrkt
afskrift finnas i hvart rike; konungen skulle i samråd med riksrådet utnämna
drotsete och marsk. Alla rikets slott och lån skulle åt honom upplåtas, men
han skulle i alla insätta svenska höfvidsmän med undantag för de tre vigtiga
slotten vid Stockholm, Nyköping och Kalmar, hvilka han fick efter eget skön
lemna åt danskar eller norrmän, men alla slotten skulle, när konungen
af-ginge med döden, upplåtas åt den nyvalde konungen (hvarigenom rikets rätt
att välja konung erkändes); alla andra tvistiga punkter öfverlemnades åt tolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
