Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en nämd af tolf svenska och tolf danska rådsherrar, som sammanträdde
i Avaskär (nära det nuvarande Kristianopel). Emellertid blef i följd af
danskarnes halsstarrighet ingen enda tvistefråga afgjord. Danskarne framkommo
nämligen allra forst med begäran, att svenskarne skulle utreda drottning
Doroteas morgongåfva, sådan konung Kristofer fordom hade bestämt
den, således för Sveriges räkning Nerike och Vermland eller en summa
af 15 000 gyllen, de uppläste konungens på latin affattade bref härom, och då
svenskarne, af hvilka alla icke förstodo latin, begärde att få en noggrann
iifversättning, hvarefter de ville taga saken i öfver vägande, vägrade de danska
ombuden att lemna en sådan, vägrade yttermera att lemna ett skriftligt intyg
derom, vägrade slutligen att upptaga till behandling någon annan fråga, förrän
den om morgongåfvan vore afgjord. Utan tvifvel ville man från dansk sida
omöjliggöra en öfverenskommelse, som kunde reda förhållandena och betrygga
freden mellan rikena; man kunde nämligen icke hoppas att här få förestafva
besluten såsom i Halmstad, ty konung Karl hade aktat sig for att till detta
möte sända samma ombud, hvilka det förra året hade gått konung Kristierns
ärenden. Hvad sjelfva morgongåfvan beträffade, var svenskarnes försummelse
att utgifva den eller ersättningen fullt befogad. Landslagen föreskref, att
konung skall gifva morgongåfva åt sin gemål med råds råde, samt att derest
enkedrottningen på något sätt tillfogar landet skada, skall morgongåfvan
indragas. I konung Kristofers bref finnes intet bifall af svenska rådet
om-taladt och under brefvet hänger intet sigill af någon enda medlem af rådet.
Fru Dorotea var nu gift ined en konung som var Sveriges fiende, åt hvilken
man icke kunde upplåta vigtiga besittningar, som sträckte sig från den norska
gränsen och till hjertat af Sverige, ej heller gifva en betydlig penningsumma,
för hvilken han utan tvifvel hade värfvat trupper mot Sverige. Konung Karl
förklarade, att han ville i frågan om morgongåfvan vädja till påfven (hvilket
han ock sedermera gjorde), och mötet upplöstes i hast.
Danskarne, som hade omöjliggjort en fredlig öfverenskommelse, begynte
icke långt derefter kriget, utan rättmätig orsak och utan krigsförklaring. I
september 1451 bröt en härskara från Norge in i Vermland och for der fram
röfvande och »skinnande». Konung Karl, derom underrättad, skref till
Danmark och begärde skadeersättning. Den danske konungen vägrade att svara,
innan han hade fått öfverlägga med sitt råd, och när detta samlades i
november "1451, beslöts att anfalla Sverige. Man rustade, för att göra
hufvud-anfallet imder nästa sommar, men fiendtlighetema börjades genast. Så snart
herr Olof Axelsson hade återkommit från det nyssnämda rådsmötet, utsände
han från Gotland kapare, som skulle göra samfärdseln sjöledes med Sverige
omöjlig, och vid jultiden seglade från Gotland en flotta, anförd af
landsför-rädaren herr Magnus Gren, och hela kusten från Kolmorden i norr och långt
ned åt Kalmar län i söder blef på det grufligaste hemsökt. Herr Olofs svenner
och konung Kristierns tjenare landstego i närheten af Stäkeholm, skinnade
och brände i den kringliggande trakten, särskildt det s. k. Tuna län, der
konung Karl egde stor jordegendom. Konungen, hvilken ungefär samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
