Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med borttagandet af skiljemurama mellan de gamla landskapen resningen mot
de främmande konungarne och krafven på en inhemsk, fosterländsk regering.
Det yttre uttrycket för denna rörelse är riksföreståndarskapet.
Riks-föreståndame eller rikets höfvidsmän voro, med undantag af den förste,
Engelbrekt, män af landets förnämsta ätter, och deras bemödanden att upprätthålla
sin makt se derfor vid första anblicken ut som en stormans kamp mot de
öfriga stormännen; så uppfattades de ock af de senare, och denna uppfattning
har länge gjort sig gällande i historien. Det tvetydiga i deras ställning
gjorde riksföreståndames kall vanskligt, striden mot medbroderne i rådet bröt
gång efter annan sträfvandet att häfda Sveriges sjelfständighet. En konungs
makt hade gifvit en större borgen för ett lyckosamt regemente, men sådan
hofsamhet lade riksföreståndame i dagen, att hvarken gamle herr Sten eller
herr Svante sträfvade efter konunganamn, såsom förut Karl Knutsson hade
gjort. Först under unge herr Stens dagar ansågs det vara tid att komma
från det provisoriska tillståndet, ehuru hana död bröt alla planer i detta syfte.
Men så lifskraftig var den fosterländska rörelsen i Sverige, att på konung
Kristiems blodiga regemente följde Gustaf Erikssons riksföreståndarskap, och
med hans konungadome bragtes till fullt förverkligande den sträfvan som
beherskar vår medeltids senare skede.
Den pommerske Erik ville grundlägga en stark konungamakt genom att
upphäfva en mängd gamla inrättningar, bland dem lagmanstingen. Detta
misslyckades, men ju mer landskapen begynte gå upp i riket, desto mindre
betydelse fingo dessa ting och lagmäunen, hvilka dock, derest de voro
dugliga män, kunde inom lagsagan utöfva ett rätt stort inflytande.
Lagskipningen var i hög grad godtycklig. Ofta gåfvo lagens
föreskrifter tillfälle till olika straffbestämmelser, ofta läto domare och nämd
förböner gälla. Eftergifterna voro dock stundom allenast skenbara, ehuru för
medeltidens uppfattningssätt vigtiga, såsom när mot tidhvarfvets slut
borgmästare och råd i Jönköping, på grund af mångas böner, benådade en
miss-dådare, som var dömd att mista lifvet med hängning, på sådant sätt att han
skulle i stället halshuggas. Bekantskapen med utländska bruk införde en och
annan nyhet inom rättegångsväsendet, som ingalunda alltid kan räknas
som en förbättring. Så finner man, att under detta tidhvarf användes någon
gång tortyr för att framtvinga bekännelser.
I sammanhang med skildringen af de inre förhållandena under konung
Albrekts sorgliga tid hafva upplysningar (3. 103) blifvit lemnade om
skatternas beskaffenhet, antal och storlek1. Ju mer man tillät skattejorden
minskas till förmån för frälset, desto tyngre blefvo bördorna för de återstående
skattebönderne, hvilkas lidanden blefvo outhärdliga, när konung Erik från
Pom nern befalde deras erläggande i penningar (s. 181). Man måste
visserligen snart upphäfva bestämmelsen derom, men bördorna voro tunga,
allden-stund de utomordentliga gärderna voro många och frälsemännen och kyrkan
alltid ifrade för att fritaga sina bönder äfven från desSa afgifter.
1 Jfr i öfrigt 8. 148 0. f., 181 0. f., 274, 804, 328, 330, 355, 415 0. 8. ▼.
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
