Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra berättelsen.
iäil
-vr ■■ .·
< - - · ·-.&£,
... /-
î- ’l’i-Ssni
il ’^Ä*
msà
BRÖDRAFEJDEN.
KAP. 1.
Skeppsbrottet.
et har ieke falling’s ur
minnet, huru Adolf Stål-
sköld, som fallit i Göran
Perssons händer och in-
spärrats i Smedjegårdens
hvalf, derifrån räddades
af två förmenta bödels-
drängar, hvilka doek icke
voro några andra än
Adolfine Osenstjerna och
Gustaf Björnram.
De modiga vännerna
förde den olycklige tån-
gen genom den lönngång,
hvarigenom de beredt sig
inträde till fängelset, nt
i det fria och hastade
med honom upp öfver
Stortorget och derefter Köpmangatan ned till hamnen, hvarest de hade en båt i ordning,
uti hvilken han roddes nt till en ett stycke ut i strömmen förankrad skuta, på hvilken
han steg ombord och gömde sig. Derefter hemtades jungfru Ebba Byning — hvilken
blifvit förnedrad af Göran Perssons tillbud till henne, att blifva hans älskarinna och sedan
hatad af honom och förföljd, emedan hon afslagit hans förhatliga anbud — från den rike
köpmannen Per i Porten och äfven hon lördes ombord på skutan, der hon inom kort låg
i sin älskades armar, glad öfver att finna honom fri från bojorna och med honom väl-
signande degodavänner, som såhjeltemodigt uppofirat sig för att skänka dem friheten.
Dessa vännerskyndade,så fort det var demmöjligt, ur staden och ned till Södertorn till
Långbro och Morstaberg för att rädda sig sjelfva från misstanken att liafva varit behjelp-
liga med Stålskölds sagolika flykt ur det fängelse, hvarest endast döden annars plägade
vara befriaren.
Vi sade, att jungfru Ebba med glädje slöt sig till sin älskades bröst. Ja, hon
kunde ätven hafva skäl att vara glad öfver hans befrielse; ty nu var han hennes enda
stöd i litvet och detta utau att hou anade det; ty hon visste icke, att hennes fader, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
