Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
H. HILDEBRAND.
34
stadgarne: föreskrifter om sammankomster på vissa tider med
öfverläggningar, festmåltider ocli dans, egen gudstjenst i ett
kapell i den heliga Katarinas kyrka, skyldighet att följa en afliden
broder till grafven o. s. v. Samtliga dessa gillen voro, om man
så vill, kotterier med stark sammanhållning, hvilka utöfvade ett
stort politiskt inflytande hvart och ett i sin stad, och som, äfven
om deras välde, ej var obestridt, åtminstone täflade med de andra
borgarne om den högsta makten. Så t. ex. i Lübeck, hvarest
under loppet af 1400-talet tillkommo tvenne andra patriciska
gillen, Greverade-gillet, så kalladt efter en af hansestadens
främsta köpmansslägter, af hvilken medlemmar för öfrigt voro
bosatta i Stockholm, och köpmans gillet. Dessa stora
köpmansgillen hade således en ansenlig politisk betydelse.
En sådan tillkom deremot icke i allmänhet handtverkare
-gillena; handtverkarne i utlandet spelade länge i de stora
handelsstäderna en mycket underordnad rol, hvilket till en del
berodde derpå att mångenstädes idkades handtverket från början af de
ofrie inbyggarne i en ort, hvilka stodo under en noggrann
uppsigt. Frie handtverkare funnos visserligen äfven, men deras
delaktighet i de ofries yrke drog öfver dem ett visst ringakt, så
mycket mera som de rikare och mera högborne borgarne sökte
för sig förbehålla ali makt, på bekostnad af alla andra.
Associationsbegäret, som hade förenat de rike köpmännen i gillen och
kompagnier, fattades icke hos handtverkarne; äfven de fingo sina
gillen, embeten eller lag. Man kan för att förklara deras
uppkomst hänvisa till flera skiljaktiga förhållanden, som dock alla
verkade i samma riktning. De ofrie handtverkarne stodo under
uppsigt af några sin herres tjenstemän, och det synes mycket
rimligt att dervid de som sysselsatte sig med samma yrke,
bildade en grupp för sig. Vidare behöfde mången gång
handtverkarne bilda föreningar till gemensamt skydd mot köpmännens
förtryck. Under medeltiden bildade sig i öfrigt sådana föreningar
mellan likställda äfven när icke ett yttre tryck dertill tvang,
utan allenast i känslan af att enighet ger styrka. Det visade
sig äfven snart, när handtverkareföreningar bildat sig, att de
kunde vara af stor betydelse. Skulle enighet upprätthållas mot
alla utanför stående, måste man vara angelägen om inbördes
sammanhållning, och till den ändan infördes stadgar, som begrän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
