Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
C. CAMPORI: RATMONDO MONTECUCCOLT.
XYII
och vidare öfver Trient till Ferrara. Derifrån reste han i förväg till
Rom för att dels öfverbringa drottningens bref och handlingarne
rörande hennes öfvergång, dels träffa anstalter för hennes högtidliga
intåg i Rom. Ännu en gång for han henne till mötes och var i
hennes sällskap, när hon gjorde sitt inträde i den eviga staden.
I januari 1656 lemnade Montecuccoli åter Rom, anmodad af
kejsaren att infinna sig i Wien. Hvad som kallade honom från
Kristinas sida, var att hans tjenster togos i anspråk emot drottningens
fädernesland och efterträdare, hvilka kejsaren rustade sig att bekämpa
i Polen. Men först 1657 afgick M. till armén. Han stod först
under öfverbefäl af gen. Hatzfeld, men, sedan kurfursten af
Brandenburg biträdt förbundet emot Sverige, under dennes befäl. Det
dröjde dock länge, ända till hösten 1658, innan de förbundne skredo
till angrepp. Förf. förundrar sig öfver detta långa dröjsmål. Hade
han begagnat I. G. Droysens Geschichte der Preussischen Politik
(III, 2, 274 ff.), så hade han fått tillräcklig upplysning härom. Hvad
som tillbakahöll de allierade, var dels kejsartronens ledighet och
valstriden i Frankfurt, dels Karl Gustafs snabba segrar öfver Danskarne
och hotande ställning efter freden i Roskilde. Men sedan Leopolds
val var afgjordt och Karl Gustaf brutit freden med Danmark, inryckte
cle förbundne i Holstein (sept. 1658) och besatte efter hand jutska
halfön. Under M:s ledning skedde öfvergången till Als 1658 och
följande år eröfringen af Frederiksodde. Redan i sept. 1659 lemnade
M. i kurfurstens sällskap halfön och tågade med en del af hären till
Pommern, der han besatte åtskilliga platser och under mindre
betydande företag stannade ända till fredsslutet. Under vistelsen
derstädes sammanträffade M. i Hamburg ånyo med drottning Kristina,
som då stod på resa till Sverige.
Här måste vi afbryta vår korta redogörelse. Yi kanna ej följa
Montecuccoli på hans ärorika fälttåg mot turkarne och hans mest
lysande bedrift, segern vid St. Gotthardt 1664, ej häller på hans sista
fälttåg 1673 och 1675 vid Rhen emot Turenne. Efter att hafva burit
vapen i 50 år och gjort 40 fälttåg, drog sig M. undan krigstjensten,
men qvarstod till sin död såsom president i krigshofrådet. Hans
tjenster belönades af kejsaren med furstlig värdighet. Han dog i Linz
den 16 okt. 1680.
Innan vi nedlägga pennan, be vi att få uttala vår tack till förf. för
de sympatier, han flerstädes lägger i dagen för vårt land, och för de
bidrag han lemnat till vår historia: vi glädja oss åt hans löfte att
framdeles återkomma till drottning Kristinas historia då han vill
redogöra för hennes förhållande till det modenesiska furstehuset.
C. T. Odhner.
Hist. Bibliotek. 1877.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
