Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
ELOF JTEGNÉR.
34
slag göra slut på saken och tvinga Sverige till återställandet
af den gamla författningen».
Sedan han redogjort i detalj för Rysslands anfallsplaner,
fortsatte d’Aiguillon: »Ni ser, mylord, huru långt saken kommit,
och huru Ryssland försöker att öfverallt föreskrifva lagar.
Kejsarinnan gör detta i Polen på det mest upprörande sätt,
hon gör det i Turkiet och vill tvinga dem att böja sig under
oket. Det öfverstiger min fattningsgåfva, huru man i England
kan betrakta alla dessa Rysslands maktutvidgningar med så
mycken likgiltighet. leke nöjd med hvad hon hittills vunnit,
vill kejsarinnan Catharina nu despotiskt herska i hela Norden
och efter sitt behag föreskrifva Sverige dess författning, —
och vi skulle förblifva fega åskådare till att vår äldsta
bundsförvandt på detta sätt behandlas, utan att lemna honom något
bistånd! Nej, mylord, nej! Det får sannerligen icke ske. Yi
äro dertill förbundna så väl genom egen fördel som genom
vår ära».
»Jag svarade, berättar Stormont, att jag endast kunde
upprepa hvad jag förut sagt, att nämligen Englands ställning
till frågan väsentligen skulle komma att bero af det sätt, hvarpå
Frankrike ernade hjelpa Sverige, och att det funnes cM sätt,
inför hvilket vi icke kunde förblifva likgiltiga, . . . samt att
han borde erkänna att vi på förhand förklarat våra afsigter
på det öppnaste, ärligaste och klaraste sätt i verlden och i de
fredligaste afsigter; att vi ingenting högre önskade än att
undvika allt som kunde störa det goda förståndet mellan våra hof,
samt att jag hoppades, att Frankrike å sin vida ville undvika
den enda stötesten, som låge i vägen. — Hans svar härpå var,
att våra uttalanden visserligen vore vänskapliga, men att deras
verkan alltjemt förtoges genom en förklaring, som i sjelfva
verket innebar en fordran, att Frankrikb skulle uppoffra sin
ära och öfvergifva en bundsförvandt, som hotades med
tillintetgörelse. »Detta är omöjligt, utropade han, ni kan ej vänta
något sådant»! — och började derefter att tala om Rysslands
öfvermod och ärelystnad ännu ifrigare än förut».
Viss att Polens delning alltid vore en ömtålig sträng att
vidröra, uppehöll sig d’Aiguillon under samtalets gång
vidlyftigt vid frågan om Rysslands och Preussens förfarande mot
detta land, den hänsynslöshet mot England, som dessa makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
