- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
317

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

SVENSKA AFRIKANSKA KO M PAN JETS HISTORIA,

323

rent af nekade Sveriges rättighet till ersättning, och uppehöllo
tidén det ena sammanträdet efter det andra med ändlösa
dispyter eller nya förslag. Hvad som var sagdt eller lofvadt den ena
dagen, låtsade man alis icke om den följande, men upprepade
ånyo den tredje, med tillägg likväl af nya invändningar eller
kombinationer. An t. ex. förklarade man Carlof vara »en rätt
kommissionsfarare» — en euphemistisk beteckning för kapare —
än var han »en rätt bestäld Kongl. Maij:tz af Danmark
Krijgz-Officerare»1). An ville man gifva ersättning, än alis icke. Det
var en politik af idel opålitlighet, ombytlig som vädret en
Aprildag, och som satte de svenske underhandlarnes tålamod på do
allrayttersta prof2) ; och man må icke undra på hvarken deras
eller Carl Gustafs misstro till alla löften, som saknade »reell
assecuration», eller att Carl Gustaf slutligen alldeles tröttnade
vid så mycken lumpenhet och beslöt att med svärdet afgöra
saken, äfven om han ej ångrat att han i Tosterup och Roskilde
låtit ett gynsamt tillfälle gå sig ur händerna, att för alltid göra
den granne oskadlig, som aldrig kunde lära sig inse, att
ömsesidiga fördelar borde draga de skandinaviska rikena till
hvarandra, utan som städse följde den för begge länderna mest
förderfliga, af kortsynt afundsjuka dikterade statskonst, alltid anföll
Sverige då detta råkat i krig på andra håll, alltid visade sig
stå på dess argesta. Måhända gälde danska regeringens politik
1658 såsom slug och »diplomatisk» pä den tiden, men på hvarje
vän af tro, heder och ärlighet måste den göra ett pinsamt
intryck. Säkert är det, att denna politik, — likasom i allmänhet
de danske konungarnes uteslutande personliga politik emot Sverige
ända till början af innevarande århundrade — drog olyckor
öfver både Danmark och Sverige, och att den lätt kunnat kosta
konung Fredrik III hans krona, ehuru han synes hafva varit den
minst skyldige. Det är hufvudsakligen Gersdorf, som under
dessa förhandlingar spelar väderflöjelns roll. Och afslutandet af
hela fredstraktaten, samt befästandet af freden, hängde dock i
det kritiska ögonblicket uteslutande på afgörandet af frågan om
ersättningen till Svenska Afrikanska kompaniet. I alla öfriga

*) Carlof var dock naturaliserad svensk undersåte, officer och adelsman,
och följaktligen — landsförrädare.

2) Be många utförliga berättelser vi genomgått rörande dessa
underhandlingar bekräfta till öfverflöd detta omdöme. Se »Danica» för 1658 m. fi. i
Riks-Archivet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free