- Project Runeberg -  Om de senast framställda fordringarna på en historisk ordbok /
35

(1894) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanför former t. ex. såsom genitiver eller såsom dativer, äfven
om de bildats med olikartade suffix (eller t. o. m. om de
bildats genom omskrifning med preposition). I
ordbildningsläran däremot plägar man vanligen utgå från de särskilda
suffixen och bildningstyperna, emedan förhållandena här äro
vida mera mångskiftande och oregelbundna, samt emedan
man icke så fullständigt och distinkt kan skilja kategorierna
efter funktionen. Mycket kan emellertid göras härutinnan.
Framför allt behöfva vi en fullständigare och finare utbildad
terminologi; den skulle i hög grad bidraga till, att man
insåge sammanhanget mellan företeelser af samma slag, och
skulle mycket förenkla ordböckernas framställning. De
fåtaliga nu allmänna termerna, som t. ex. nomen agentis, nomen
actionis, kausativum o. d., förslå ej långt.[1]

Bland de exempel, Paul anför till belysande af sin
mening, synas följande företrädesvis förtjänta att här anföras.[2]

Han påpekar, att många reflexiva verb kunna stå i
samma mening som intransitiva. I satserna huden affjällar
sig, bergens konturer afrunda sig mer och mer, trädet
afspeglade sig i vattnet, floden utgrenade sig,
finner man
intransitiv funktion hos de formellt reflexiva verben.[3]


[1] Saknaden af tillräcklig terminologi gör sig för en lexikograf
kännbar ej blott i fråga om ordbildningen, utan äfven — det må här
i förbigående anmärkas — på andra områden. Så t. ex. beträffande de
vanligaste arterna af betydelseöfvergångar: »oegentligt» får nu
sammanfatta mycket, som borde närmare specificeras; för de förändringar af
ordets betydelseomfång, hvarigenom detta antingen utvidgas (göres mera
allmänt eller abstrakt) eller ock inskränkes (specialiseras), saknas i
svenskan fasta termer. När det gäller konstruktionsförändringar,
som t. ex. från afdamma bordet till afdamma stoftet (från bordet),
från afbryta (någons) tal till afbryta någon, från tömma flaskan till
tömma innehållet, o. d., så har man icke heller några vedertagna termer
till sitt förfogande. — Hvad genusförhållandena i svenskan angår, har
Akademiens ordbok, som bekant, måst skapa ett par nya termer; om ett
eller annat årtionde komma måhända flere att anses behöfliga. — Om
Akademiens ordbok i förhållande till terminologiens förökande se för
öfrigt sid. 38–39.
[2] Jag utbyter, liksom förut, de tyska exemplen mot svenska.
[3] Jfr i Akademiens ordbok afbryta II 1, slutet. — Hit höra
naturligtvis också reflexiva (»passiva») former på -s, t. ex. den sjuke
afmattades småningom
; jfr Akademiens ordbok under affjälla och
afjämna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:07:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histordbok/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free