Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu kommer jag till ett af den modema Medicinens
märkvärdigaste facta och der jag har att aflägga en bekännelse, som är ärlig,
men har icke sin grund hvarken i sjelfklokt öfvermod eller
ofördragsamhet. Det är homöopathien; och min bekännelse är, att jag
der-uti, oaktadt tankens allvarligaste ansträngning, icke förmår se
något, som i det ringuste liknar verkligt människoförstånd. Då jag
åter betraktar de spirituella dragen i Hahnemanns verkligt vackra
ansigte, ser den säkerhet, hvarmed han förkunnar sina satser, och
den prägel af ett slags genialitet, han förstår att påtrycka dem, den
magt han utöfvat öfver icke blott stora hopar af enfaldigt folk, utan
äfven öfver starke vetenskapsmän, såsom t. ex. Wahlenberg, och
öfver förståndige, erfarne och duglige practiske läkare, såsom Kopp,
samt den långa tid som haus meningars välde räckt, kan jag icke
fullkomligt befria mig ifrån aningen, att i denna besynnerliga lära
måste finnas något, hvilket jag icke förmår se. De märkvärdiga
cu-rerna kan jag så mycket mindre förneka, som jag varit vittne till
en, som gränsade till det underbara — men jag har äfven sett, att
en ytterst okunnig skojare med några obegripliga ord läste bort en
scrophulös ophtalmi, som räckt i sex månader; och jag sätter begge
dessa curer i samma class och anser dem böra förklaras ur en för
begge gällande åsigt. Om således homöopathien icke innehåller
något, som är fördoldt för mig, utan endast den dårskap, som ligger
öppen för mina ögon, återstår för mig icke något annat att säga, än
att lögnens magt är stor på jorden. — Att deremot den mångordige
Paracelsidyrkaren Bademachers tjocka bok icke innehåller något
annat än ordmassa, tror jag knappt behöfva anmärkas. Men både
Hahnemann och han hafva åstadkommit en väckelse, som är af
mycken vigt och gäller pharmacodynamiken.
Vi hafva ordnat medicamenterna i dasser dels ur en
therapeu-tisk synpunkt, efter deras förhållande till allmänna indicationer, dels
ur en chemisk efter deras öfvervägande beståndsdelar, och derigenom
hafva uppkommit en mängd begrepp om deras verksamhet, som väl
icke äro falska eller verkligt origtiga, men dock abstracta och
ofullständiga. Medicamenterna, isynnerhet de utmärktare ibland dem,
hafva en specifik kraft, eller ett närmare förhållande till de »pecieUa
indicationerna, hvilken genom ett sådant förfarande lemnas ur sigte
lig anstalt för att sl& skiljemynt inom bildningens rike, men ännu icke
präglat cn enda ducat“, och denna anmärkning kan passa äfven på
andra skolor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
