- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
4

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Half elfva på kvällen? — Hon framstälde sin fråga
med särskild betoning, just ett af de der högdragna, tvif-
lande tonfallen, som fru Bergman med sådan framgång bru-
kade använda. -— Jag kan just tro det: — Hon såg öfver-
lägset upp till honom, krökte läpparne och tvingade fram
ett gäckande teaterskrall, som smekte hennes öron på ett
alldeles särskildt sätt.

Han rodnade ända upp tiill hårfästet, hostade och le-
tade förgäfves efter en artighet, som kunde blidka henne.

— Tror ni mig kanske inte? frågade han slutligen, då
han hunnit öfvertyga sig om, hur omöjligt det var att finna
något annat.

— Inte alls, det försäkrar jag, svarade hon med en
blick, som var ännu mer onådig än någon af de föregå-
ende. Hon var ond på honom men äfven tacksam, han
gaf henne anledning att spela komedi, det här var ju allde-
les som en roll, och hon, stackars liten, hade min sann
inte fått spela en enda roll ännu — på scenen.

Ändtligen lyckades han ruska upp sig ur sin förlägna
domning.

— Antlagligen är ni mycket ond på mig fröken ....
förlåt fröken . . . . . Han stannade frågande.

Hon föll i den listigt utlagda snaran, glömde sin roll
och svarade naturligt.

— Svan.

— Han bugade sig lätt och sade alldeles som om det
varit fråga om en ordentlig presentation.

— Mitt namn är Berger, Sven Berger, artist.

Hon stannade ett par sekunder, så förargad blef hon
öfver att ha låtit narra sig till en dylik uppriktighet, som
under vanliga förhållanden var henne alldeles främmande.

— Tack så mycket, jag har inte bedt att få veta ert
namn, mumlade hon knotande.

Han låtsade ej höra mer än de tre första orden och
förtsatte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free