- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
7

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han fattade den ifrigt, men aktade sig noga att kyssa
den om igen, hon hade måhända blifvit missnöjd då. Hon
blef verkligen missnöjd men derför, att han icke kysste
den, det var hela skilnaden. I den roll, hon nu spelade,
skulle den unge mannen ovilkorligen kasta sig öfver och
betäcka handsken med brännande kyssar, men i stället stod
han orörlig som en stock, vågade knappt trycka den hår-
dare än konvenansen tillät och sökte endast uppfånga hen-
nes blick. Han märkte snart, att hon ej var nöjd med ho-
nom, och för all ej göra henne ännu mer ondt, släppte
han handen. Hon fnurrade till öfver hans tafatthet men
låtsade om ingenting utan sade för tredje gången.

— God natt!

— Men ni har ju inte svarat mig ännu?

— På hvad då? frågade helt oskyldigt fru hertiginnans
— namnet obekant — ställföreträderska.

— När jag får träffa er här näst?

— Jag har redan svarat. — I en värdigare och mer
förkrossande ton skulle fru hertiginnan sjelf ej ha uttalat
sin åsigt om saken.

Han kände sig också slagen deraf och mumlade kla-
gande.

— Förlåt . . . jag vill visst inte vara ogrannlaga . . .

— Men det är ni, min herre. — God natt!

— God natt, fröken Svan!

Från sidan kastade hon en snabb blick på honom och
kunde endast med största möda afhålla sig från att skratta
högt. Så olycklig han såg ut, och så naiv han var, den
der stora, långa, beskedliga gossen. Porten gick upp och
med en behändig rörelse, som framhöll den unga krop-
pens mjuka linier, gled hon in i mörkret, medan han stod
ensam kvar med bart hufvud och såg efter henne.

Hon gjorde sig ingen öfverflödig brådska med att låsa
porten, hon ville se, hur länge han stannade på sin post.
Och då han fortfarande stod der lika ödmjuk och bedjande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free