- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
8

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

började hon hysa medlidande med honom, som tydligen
inte alls begrep, hur kvinnorna borde behandlas, och hvi-
skade genom jerngallret ut till honom.

— I morgon går jag till teatern klockan tolf.

Det var väl tillräckligt uppmuntrande, men han hörde
henne tyvärr ej. Fru hertiginnans ställföreträderska knyckte
på nacken, litet mer angelägen kunde han sannerligen vi-
sat sig, och skyndade uppför tre trappor, ringde på och
väntade, tills en äldre kvinna med trötta, tärda drag öpp-
nade dörren.

— Så sent du kommer hem i kväll, sade den gamla
och höll ena handen skyddande för ljuset.

— Sent? Visst inte, klockan är knappt elfva än.

— Ja ja . . . skynda dig att äta, jag vill gå och lägga
mig.

— Snälla mamma, inte behöfver du vänta på mig hvarje
kväll. Kan jag inte få egen dörrnyckel, så slipper du det
hädanefter.

— Tyst Julia, får pappa höra, hur oförnuftigt du pra-
tar, så få vi inte husfred på flere veckor.

— Pappa, ja! — Dottern sköt misslynt fram läpparne.
— För honom får man då aldrig vara i fred.

— Julia, låt inte pappa höra dig tala så, då vet du,
hur det slutar,

— Vi få väl se. Blir pappa för svår, ger jag mig i
väg hemifrån, så mycket ni vet det.

— Kära barn? — Modren kom fram till henne och lade
skyggt sin lediga hand på en af dotterns runda armar. —
Säg inte så, du vet ju, hur ledsen jag blir.

— Asch, var inte barnslig nu mamma! svarade Julia
otåligt och skakade med en hastig åtbörd modrens hand
ifrån sig. — Inte menade jag någonting, det der är bara
prat.

— Ja . . . ja visst, sade den gamla undfallande och
räckte dottern ljuset för all sjelf gå in i det inre rummet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free