- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
9

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från hvilket högljudda snarkningar förkunnade, att vakt-
mästar Svan hvilade ut efter dagens tunga och hetta. I
dörren stannade hon och sade sakta. — Kvällsvarden står
i köket, skynda dig att äta!

Julia nickade och tog af sig ytterkläderna. Hon tyckte,
att rummet såg tarfligt ut i den sparsamma belysningen
från ljuset, som hon stält på ett bord. Med en lättjefull
rörelse sträckte den unga fickan armarne ifrån sig och
stannade en stund orörlig.

I köket stod, som modren sagt, hennes blygsamma
kvällsvard uppdukad på ett hörn af det målade furubordet.
Julia satte sig och hennes hvita tänder knaprade snart på
det torra brödet med litet kallskuret, hvilket allt sköljdes
ned med en klunk mjölk!

Nu var hon inte alls någon hertiginna de . . . de . . .
. . . . . hu de förargliga franska namnen, de äro så krång-
liga så — hon var helt enkelt en ung, vacker, mycket
snäll liten flicka med höga tankar om sig sjelf och stora
förhoppningar på framtiden. Hon var lilla Svan vid direk-
tör Ahlströms sekundteater och staterade för fyrtiofem kro-
nor i månaden, medan hon väntade på roller och fram-
gångar.

Och under det att hon åt sin enkla supé i ett utkyldt
kök, der föräldrarne af sparsamhetsskäl eldade med fotogén
i stället för ved, gick artisten Sven Berger hemåt både
lycklig och nedslagen. Han hade nyss förut samtalat med
den vackraste flicka, han någonsin visste sig ha sett, det
var hans lycka den kvällen, hon hade så godt som snäst af
honom, det var anledningen till motsatsen.

Som en otymplig stackare hade han stått framför henne,
och nu, när det var för sent, ångrade han att ej hafva kysst
den mjuka handen om och om igen. Men skadan börde
kunna repareras, och fastän hon ej lofvat honom att få
träffa henne, skulle kanske slumpen gynna honom någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free