- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
32

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Om jag gjorde det? Jag såg ingen annan än er.

Han talade mycket högt, och fröken Davidsson, som
gick före dem vid Bagges sida, vände sig om för att gran-
ska honom, hon ansåg förmodligen hans påstående osanno-
likt, då hon och fru Bergman funnos.

— Presentera honom för mig! befallde hon sin ka-
valjer.

Bagge skyndade genast att efterkomma hennes önskan,
men Sven hade ej till hands någon af de artigheter, hon
blifvit van att höra, han teg som en stock och sade icke
ens god afton! Den stela skönhetens olympiska lugn rub-
bades likväl ej däraf, en artist var ingenting för henne,
ehuru hon föredragit Sven vid sin sida i stället för Bagge,
som endast räckte henne till axeln, det såg omaka ut och
hon höll på skenet. Sedan Sven i sin ordning presenterat
vännen för fröken Svan, gingo de vidare, och Sven fort-
satte.

— Jag har blott en enda gång förut besökt direktör
Ahlströms teater, då såg jag Lilla hertiginnan, tror jag.

— I den pjesen var jag inte med, jag låg sjuk då.

— Nu förstår jag, hvarför alltsamman föreföll så
tråkigt.

Hon kastade en snabb blick på honom, och han tyckte
sig märka, att hon rodnade.

— Fröken Svan, ni är väl inte ond på mig?

— Åh nej . . . jo, det är jag; ni bar er fasligt illa åt
i går kväll.

— Det medger jag, men hur skulle jag blifvit bekant
med er, om jag ej burit mig illa åt?

— Er vän känner ju »långa David», ni borde först
ha låtit presentera er för henne, sedan kunde hon . . . ja,
ni förstår nog, hvad jag menar,

— I går visste jag inte, att de voro bekanta.

— Nå, jag är väl tvungen att förlåta er för den här
gången, men gör aldrig om det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free