- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
73

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vet godhjärtad, stod städse till tjänst med mindre ficklån
och gick aldrig förbi en tiggare utan att gifva honom fem
öre. Strömstedt, en liten vacker gosse med bleka kinder
och ett par drömmande, mörkbruna ögon, hvilka bildade
en egendomlig kontrast till hans ljusa, yfviga hår, kastade
beundrande blickar på Julia, som med välbehag mottog
hans blyga hyllning.

Bagge började genast efter presentationen och en
knappt hörbart frammumlad lyckönskan resonera om väder
och vind för att strax därpå öfvergå till teaterförhållanden
och allt, som var att hänföra under rubriken konst, men
hans mulna blickar på Julia och Sven sade ungefär.

— Hin vete, om jag gjorde Berger en tjänst, när jag
hjälpte honom att närma sig lilla Svan, jag misstror de
där små söta flickorna. — Och ännu mulnare tillade han i
tankarne — då föredrager jag obetingadt sådana som
»långa David», de lura aldrig annat än narrar. — Nå vi
få väl se. Den här förlofningen är kanske bara ett dumt
påhitt, som ingenting betyder.

Denna tanke lugnade honom, men trots hans aktnings-
värda bemödanden lyckades det ej att få ett samtal i gång.
Strömstedt sade ingenting, icke ens när han tillfrågades,
Brunius var tankspridd, han funderade synbarligen på, i hvil-
ket förhållande Julia och Sven stodo till hvarandra. Det
var han, som öppnat, och han trodde ej mer än till hälf-
ten på deras förlofning. Bagge pratade utan ansträngning
men också utan innehåll. Värden sade själf ganska litet,
han sysselsatte sig i tankarne med anledningen till Julias
närvaro.

Efter en stund såg Brunius på klockan och förklarade
att han måste aflägsna sig. Strömstedt följde honom som
ett lydigt barn och tryckte Julias hand litet längre än nö-
digt var vid afskedet. Så snart de hunnit utanför dörren
erinrade sig äfven Bagge, att han hade åtskilligt att uträtta
och gick utan att dölja sitt misnöje, när de bägge andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free