- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
76

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon vågat påstå en sak, om hvilken hon ej visste något,
hur borde hon förhålla sig gent emot det?

— Sven, suckade hon förebrående. Och då han all-
deles icke tycktes vilja fatta hennes mening, fick hon själf
bekväma sig all göra en sista ansträngning. — Säg, ska
vi inte förlofva oss nu!

— Vi äro ju redan förlofvade.

— Ä’ vi? — Hon spärrade upp sina vackra ögon och
blickade frågande på honom.

— Har du någonsin trott annat? sade han nästan stött
öfver hennes tydligt visade förundran. — Jag har för länge
sedan tänkt. bedja dig helt och hållet blifva min, men jag
vågade ej tillräckligt lita på min kärlek, på din har jag
aldrig tviflat. Ser du, liten, vi måste ha riktigt klart för
oss själfva, innan . . . hm! . . . innan . . . hur skall jag
säga? — Han trasslade in sig och stannade för att söka
de rätta orden, men då han ej fann några, som framhöllo
det, han ville yttra, fortsatte han. — Innan vi taga ett så
vigtigt steg. Och nu äro vi ju förlofvade. När jag för en
stund sedan såg dig stå där i dörren, kände jag att vi två
helt kunna lita på hvarandra, det var det, som gaf mig
mod att presentera dig som min fästmö.

Hon ansträngde sig för att fatta hans tankegång, men
lyckades ej och sade med en älsklig rodnad, som hon visste
kläda sig.

— Vi ska väl ringförlofva oss också?

— Något annat kan ej komma i fråga, svarade han
allvarligt. — Jag skall blott först skrifva och underrätta
mina föräldrar.

— Dina föräldrar ja. — Hon erinrade sig oväntadt,
att han i likhet med henne ej stod ensam i världen och
frågade skyggt. — Sven, hvad tror du, att de skola säga
om det här?

— Min mor känner mig, hon vet, att jag ej kan välja
annat än rätt, hon blir den första att hälsa dig välkommen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free