- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
85

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De logo bägge mot hvarandra, och när Sven öfver-
tygat sig om, att hennes ögon liknade Julias, lutade han
sig ned och kyste ömt hennes skrynkliga hand.

Julia drogs med af deras oväntade rörelse, smög sin
ena arm under hans och log äfven hon med tårar i ögonen.

Vaktmästar Svan, som med bibehållen värdighet vän-
tade i salen, blef otålig. Han hörde hviskande röster utifrån
tamburen, den blifvande svärsonen var således anländ, men
hvarför sölade de? Han hostade för att ådraga sig deras upp-
märksamhet, men ingen hörde honom. Han hostade litet
högre, men icke heller nu tycktes man taga den ringaste
notis om hans närvaro. Han trampade otåligt på samma
fläck, drog bistert ihop ögonbrynen, hostade på nytt,
spottade och väntade. Till slut förlorade han tålamodet
och gick ut, när berget ej kommer till Muhamed etc. Han
stannade både förlägen och ond på tröskeln, de förstörde
ju allt för honom och . . .

— Anfäkta! mumlade han mellan tänderna. — Där
stodo de alla tre i en grupp, mot hvars effekt det ej fans
det minsta att anmärka mer än bristen på intresserade
åskådare, och Svan begrep sannerligen icke, hvarför man
gjorde sig besvär, då man ej väntade något bifall. —
Pyh! fyste han föraktligt. — Svärsonen med ena armen
kring den gamlas axlar och Julia, den tanklösa hoppetossan,
trängde sig inpå dem, som om hon för länge sedan glömt,
att fadren fans till.

Svan lade pannhuden i ett halft dussin olycksbådande
veck och ämnade just vända dem ryggen men ångrade sig
i sista minuten och lemnade den stränga, missnöjda fadren
åt sitt öde för att bli en helt vanlig, hygglig pappa. I
den roman, han tröskat igenom sedan middagen, uppträdde
äfven en gemytlig far, en riktig sådan där gammal heders-
knyffel, som dunkade svärsönerna på axlarna och boxade
sina egna pojkar i bröstet. Han var visserligen blott en
biperson, men en utordentlig treflig sådan. Och där han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free