- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
101

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sven skyndade upp på hushållsskolan, där han vanligt-
vis plägade intaga sina måltider. Det föll af själft, att de
rätter, han föredrog framför alla andra, funnos på mat-
sedeln. — Lefva af . . . hvad människorna trots sin god-
het föreföll ynkligt små, när de förde sin snusförnuftiga
lefnadsvisshet till torgs och bjödo ut den åt andra utan att
begagna något däraf för egen räkning. Ha ha ha, han
måste verkligen skratta. Och hvad lifvet var skönt, allt
log mot honom, allt . . . Han åt plättar till dessert, de
påminde om Julias mor, den älskliga gumman, som mot-
tagit honom så hjertligt.

Fastän hans middagspoletter på långt när ej vore slut,
köpte han trettio nya, han måste på något sätt lägga sin
belåtenhet och sin glädje i dagen. I tamburen, där den
gamla trotjenarinnan, som vaktade ytterkläderna, satt,
kände han sig på nytt öfversvallande glad och lycklig.

— Gratulera mig! uppmanade han henne. — Jag är
så godt som förlofvad.

Gumman log och neg, neg och log.

— Åh är herrn . . . joo då hvad jag vill gratulera.

Hvilket vackert leende. Sven blef varm om hjärtat
däraf, tryckte en hel krona i hennes skrynkliga hand och
stormade ut. — Åh hvad allt var skönt, hvad alla voro
goda!

Hvart borde han begifva sig? Hem? — Ja hvarför
inte. Det fans mycket att göra och . . . det var sannt
det, prisämnet. Han hade redan börjat med detsamma, men
var långt ifrån nöjd med sin behandling däraf. Gustaf II
Adolf och Axel Oxenstjerna, Gustaf II Adolf och . . . hm!
Han genomgick i minnet hvarje penseldrag, han hade fun-
derat och sökt, grubblat och tänkt men aldrig kännt sig
tillfredsstäld af det, han redan åstadkommit.

Sven stannade ett ögonblick. Gustaf II Adolf och
Axel Oxenstjerna skulle taflan kallas. Dessa bägge namn
lämnade ett vidsträckt fält öppet för fantasien. Den, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free