- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
103

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i detta ögonblick tycktes öfverträffa lärarens djerfvaste för-
hoppningar.

— Uff! — Sven slängde palett och penslar ifrån sig.
— Det historiska ämnet, som förut lämnat honom kall och
oberörd, hade med ens blifvit någonting, som lockade och
hänförde. Han var förtjust öfver sin oväntade arbetslust
och såg länge på duken framför sig . . . så, just så ja . . .
De där bägge ansigtena voro det bästa, han någonsin gjort
kanske med undantag af vännen Sandbergs porträtt.

— Åh hvad det är härligt att lefva! ropade högt.

Men ut igen, ut för att andas och njuta. Nere på
gatan stannade han en stund för att tänka litet och gick
sedan direkt till Bagge, någonstädes skulle han göra af
sig, innan han skyndade till Julia.

Bagge var händelsevis hemma, när Sven rusade in hos
honom.

— Nu är det afgjoret du, nu är det afgjordt.

— Den som kunde säga detsamma. — Bagge var syn-
barligen inte alls vid humör, eljest hade han säkerligen
märkt, att Sven var det så mycket mer. — Kan du tänka
dig, jag går upp till direktören i dag för att höra efter, om
han sett på min pjes ännu. Tycker någon det, han
har inte haft tid. Min stackars, fattiga pjes, som legat
sex veckor i hans skrifsbordslåda, utan att någon männi-
ska . . . mer än jag förstås . . . brytt sig om att tänka
på den.

Hade han väntat att finna något deltagande hos Sven,
så bedrog han sig. Sven var alldeles för upptagen af sina
egna tankar och känslor att ens fästa sig vid en annans
motgångar.

— I nästa vecka förlofvar jag mig, sade han och sträckte
bägge händerna mot Bagge liksom för att uppfordra denna
till en lyckönskan.

— Såå för tusan, mumlade Bagge knotande — du har
brådt, du. Kan man få veta, hvad underverket heter?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free