- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
141

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Visst inte, svarade Sven med en axelryckning.

— För all del, inföll Julia artigt och smålog så otvun-
get, att Sven förundrad frågade sig, om hon var den-
samma, som nyss förut visat sig så häftig.

Brunius låtsade ej märka värdens förstämning, han
kastade fram några betydelselösa fraser om väder och vind
samt slutade med en anhållan att få se Svens behandling
af prisämnet.

— Nej, utbrast Sven nästan ovänligt. Han irriterades
af Julias sätt, som föreföll honom osannt och sökt. De
två hade varit af olika mening, nå än sedan, tänkte han
— det var ingenting att dölja.

— Prat! utropade Brunius och skrattade tvunget för
att sedan låta en forskande blick glida öfver Svens an-
sikte, medan Strömstedt försagd vände sig bort och pin-
samt tydligt visade sin önskan att få aflägsna sig så fort
som möjligt.

— Nej, upprepade Sven vresigt besvärad af sin falska
ställning — jag visar ingenting, förrän det blir färdigt.

Julia iakttog honom från sidan och för första gången
tyckte hon att han blef mindre, att han liksom krympte
ihop inför henne.

— Han gör sig till, tänkte hon och smålog spefullt, och
oväntadt försvunno alla hennes sorger öfver sina egna mot-
gångar inför den upptäckt, hon trodde sig ha gjort. En
sekund var hon nära nog rädd öfver den glädje, hon kände
vid att finna fel äfven hos honom, men hennes belåtenhet
var för stor att lemna plats åt någon annan känsla. Hen-
nes tankar följde hvarandra snabbt och omedelbart därpå
frågade hon sig lyst. — Håller jag inte af honom så myc-
ket som förut? — Jo jo, blef svaret — mycket mer nu.

— Seså, fortfor Brunius alltjämt lika lugn — nog kan
du visa mig duken, du vet ju, att jag inte målar pris-
ämnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free