- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
227

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som en slump gjort till hennes förtrogna, slöt sig närmare
och närmare den ålderstigna primadonnan och sprang vil-
ligt hennes ärender. Hennes medömkan för den svaga kvin-
nan, som stod hjälplös mellan en försupen make och en
pockande älskare samt af alla sina känslor blott bevarat
modersinstinkten ren, var så stor, att hon ej ville undan-
draga sig dessa i de flesta fall obehagliga kommissioner
såsom all begära förskott af direktören, anstånd af fordrings-
ägare o. s. v. Julia infann sig flere gånger i veckan hos
direktör Ahlström, hvilken ogeneradt duade henne och så
ofta sig göra lät pinade de bägge kvinnorna. Nu, sedan
hans fåfänga ej längre kittlades af den sista eröfringen, be-
gärde han ej heller bättre än att få affärda fru Bergman så
hastigt som möjligt, men ju oftare han visade sin lust att
frigöra sig från detta band, desto ihärdigare klängde sig
teaterns ännu erkända primadonna fast vid honom och för-
drog hans elakheter utan att blinka.

— För barnens skull, ursäktade hon sig klagande, när
Julia någon gång förebrådde henne detta nesliga förhållande.

Julia grät ständigt numera, tröttheten hängde sig bly-
tung vid hennes hälar och det blef omöjligt att skaka bort
den. Dagarne gledo undan, veckorna blefvo månader och
icke ens den tillfälliga triumfen vid porträttets utställande
skänkte henne någon egentlig glädje, ehuru hon sökte in-
billa både sig och Sven, att det varit en stor framgång för
dem bägge. Direktörens halft förtroliga, halft näsvisa du
surrade i hennes öron, hon började finna sig däri liksom i
allt annat. Kanske lifvet var sådant, tänkte hon ibland . . .
Blott icke den förfärliga, skrämmande tröttheten gnagt hen-
nes lifsmod och tagit hennes krafter.

— Du borde hvila dig litet, föreslog Stedt — du är
bestämdt trött.

Julia log resigneradt, att äfven han märkt det. Nu-
mera tillbragte hon flere timmar å rad halfsofvande i ett
soffhörn, slumrade med öppna ögon och drömde om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free