Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma som Löjtnanten, De höilo ihop de två.
Onni kunde över huvud taget icke tänka sig,
att de någonsin mer skulle skiljas.
Han hade åter blivit renare i ansiktet och
rakare i ryggen. Aldrig log han, sällan sade han
mer än något enda nödigt ord, men Löjtnanten
såg att det för varje dag som gick stod bättre
till inom honom. Det beredde honom en egen
glädje att i denna stora men hätska tid slösa all
sin otidsenliga, försynta ömhet på denna den
minsta av de små. För resten var det ej ett så
ensidigt givande och tagande som man kunnat
tro. Onni visste väl, att från den starka
mannen vid hans sida utgick all den hemliga hälsa,
som han långsamt kände strömma in i sin
pinade kropp; men han anade knappast att han
själv i all sin svaghet var en källa till kraft
för denna man. I de dagarna var Löjtnanten
likasom alla andra fylld av en enda tanke: att
bryta ned och döda. Han visste att det var
medlet blott, och han tvekade aldrig. Men just då
var det gott att nära intill ha en liten värld
för sig, nyss så sönderbruten och ödelagd, där
nu varje dag byggde upp och botade. Varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
