- Project Runeberg -  Sjelf-biografiska anteckningar /
83

(1901) [MARC] Author: Lars Johan Hierta With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var på sommaren år 1831. Han hade visat mig det
förtroendet att välja mig till sitt rättegångsbiträde, hvarföre jag
vandrade i hans sällskap ifrån hans logis vid Myntgatan upp
till rättens sessionsrum å Eådhuset, igenom en på
Riddarhustorget tätt packad folksamling, som vid åsynen af
Adlerspar-res höga och kraftiga gestalt tog af sig hattarna och hurrade.
När han kom upp i rätten och stått der några ögonblick,
sade ordföranden, rådmannen, lagman Lindberg, i en för öfrigt
icke mycket förbindlig ton: »vill inte hans excellens sitta;
hans excellens är gammal?» hvarpå Adlersparre svarade: »å
nej, jag är mycket ung», och förblef stående. Rummet var
öfverfylldt med folk, och mycket hett var derinne. Då kort
derefter Adlersparre sade högt: »det är bra qvaft här», så
slogos i samma ögonblick ett par rutor sönder längre fram i
sessionssalen. Man hade ännu icke tagit ut de dubbla
fön-sterna. Märkligt nog gjorde ordföranden, annars känd för ett
hetlefradt lynne, ingen fråga för att få reda på hvem som
hade gjort detta dåd; emellertid kom frisk luft in i rummet.
Ofverhufvud troddes det att man på högre ort fruktade att
denna rättegång skulle föranleda något upplopp, emedan en
så utmärkt politisk personlighet som Adlersparre, hvilken
dessutom icke på många år varit i hufvudstaden, måste utgöra
föremål för en allmän nyfikenhet och han nu såsom utsatt för
ett tryckfrihetsåtal, som ansågs futtigt, var mycket populär.
Ryktet om en sådan vederbörandes oro vann måhända ock
styrka deraf att medan Adlersparre var uppe i rätten redo
stadens öfverkommendant och kommendant samt en
generaladjutant L. fiera gånger förbi fönstren till sessionsrummet
genom folksamlingen, bland hvilken dessutom hade blandat sig
en talrik polis. Adlersparre blef sedan dömd att plikta och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:15:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hljbio/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free