Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart kom man också under fund med fördelarna
af arbetets fördelning. Då hvarje arbetare förfärdigade
endast ett varuslag eller endast en del af en vara, så
ernådde han så mycket större skicklighet i arbetet och gaf
det så mycket mera värde. Det är detta system, som
nu behärskar världen; nästan ingen producerar längre för
eget behof, en hvar producerar varor blott för utbyte.
Detta system utvecklar öfver allt en allt fullkomligare
yrkesteknik och ett växande behof af allt bättre redskap
och maskiner. Men hvarje ny maskin gör ett nytt antal
förut själfständiga arbetare brödlösa och tvingar
därigenom allt större människomassor att sälja sin arbetskraft
för allt billigare pris till kapitalets tjänst. Och — huru
skulle det också kunna vara annorlunda?
Arbetsfördel-ningssystemet låter sig icke afskaffas; människorna kunna
icke vända tillbaka till forna tiders tillstånd. Blott en
utväg är öfrig, och det är att låta alla arbetsmedel,
jorden eller grunden, råämnena, redskapen, maskinerna,
kommunikationsmedlen, förvandlas till gemensam egendom och
låta allt drifvas för gemensam räkning, det vill med andra
ord säga: upphäfva privategendomen.
Detta är i korthet innehållet af Marx’ lära. Det
tyckes ligga en så slående sanning däruti, att det icke
är underligt, att den blifvit socialismens evangelium och
den fana, under hvilken dess anhängare samlat sig för att
tillintetgöra kapitalets tyranni.
Jag skall längre fram meddela, hvad ansedda
statsekonomiska författare (såsom Emile de Laveleye,
Heinrich von Sybel och d:r Schäffle) anfört till kritik och
bemötande af Marx’ lära. Det skall då visa sig, att, så
helgjuten och skenbart oangriplig den än är, så är den
dock i sig själf ganska svag, likasom det tillstånd, den
vill införa, skulle blifva värre än det onda, den lofvar att
bota. Lärans svaghet ligger i dess utgångspunkter. Kan
det uppvisas, att dessa äro ohållbara, då faller därmed
också, hvad som därpå är byggdt.
Hertzberg, Arbetarfrågan och socialismen.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
