Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Ulysses' färja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men under dagarna åter han satt på den klippiga stranden,
slitande upp sin själ med tårar och suckar och ängslan,
stirrande ut med sin tårade blick över ödsliga havet.
Trädde till honom då fram den sköna gudinnan och talte:
"Sitt här ej längre i gråt, olycklige vän! Låt ej livet
ödas i sorg! Godvilligt jag nu skall dig låta få fara.
Upp då, hugg resliga bjälkar i skog och timra en rymlig
färja med yxan ihop och gärda kring henne en reling
högt, att hon bära dig kan över blånande rymden av havet.
Själv skall jag stärkande kost och vatten och glimmande rödvin
stuva därin, att du läska dig kan och dig värja för hunger;
kläder jag giva dig skall och dig sända en gynnande medvind,
att du må oskadd komma tillbaks hem till fädernejorden,
vilja det gudarna blott, som leva i himmelens rymder,
och som ju starkare äro än jag att besluta och handla."
Sagt; men av rysning betogs den prövade konung Ulysses,
och med bevingade ord till gudinnan han talte och sade:
"Annat i sinnet du har, o gudinna, och icke min hemfärd,
då på en färja du sända mig vill över sväljande djupet,
som är så farligt och stort, att ej bästa och snabbaste fartyg
kunna det överfara, ej ens när de glädjas åt medvind.
Är dig min resa emot, så stiger jag aldrig på färjan,
därest du svärja ej vill den högtidliga eden, gudinna,
att du ej stämplar i sinnet mot mig något annat fördärvligt."
Så han sade; då log den sköna gudinnan Kalypso,
smekte med handen hans kind och talade åter och sade:
"Är du mig icke en skalk med ditt alltid klyftiga huvud!
Tänk, vad du räknade ut, hur du skulle försiktigast svara.
Vare då jorden mig vittne härtill och himlen därovan
och den brusande stygiska flod — och av saliga gudar
svärjes det aldrig en ed mer dyr och förfärlig än denna —:
ej skall jag stämpla i sinnet mot dig något annat fördärvligt,
utan skall råda dig till och betänka blott det, som till eget
bästa jag skulle betänkt, om jag hade det lika av nöden.
Rätt och billighet aktar min själ, och ej är jag danad
själv med ett hjärta av järn i mitt bröst, men med ett som förbarmas."
Så hon talte och vandrade strax, den sköna gudinnan,
före med ilande steg och han följde gudinnan i fjäten.
Snart den rymliga grottan de nått, gudinnan och mannen,
och han där satte sig ned på den stol, från vilken sig Hermes
nyss hade rest, och av nymfen bars fram all möjlig förplägnad,
mat och dryck av det slag, som dödliga människor äta.
Därpå hon satte sig själv mitt emot den ädle Ulysses;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
