Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Ulysses' färja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan har honom beskärt att få skåda de sina och äntligt
komma igen till sitt höga palats och fädernejorden."
Sagt; men av rysning betogs den sköna gudinnan Kalypso,
och med bevingade ord hon talte till honom och sade:
"Gruvliga ären I, gudar, och missunsammast av alla,
I som förmenen gudinnorna jämt att med dödliga männer
leva i kärleksförbund, om någon har valt sig en älskad.
Så, när Orion blev vald av den rosenfingrade Eos,
retade detta er harm, I lycksaligt levande gudar,
ända till dess på Ortygias fält gulltronande, kyska
Artemis plötsligen kom och med smärtlös pil honom fällde.
Så, när på treplöjd åker en gång hårfagra Demeter
vilade kärlekssäll i Jasions armar och lydde
endast sitt hjärtas begär, blev ej ovetande länge
Zeus, och han älsklingen dödade strax med den flammande blixten.
Så det förtryter er, gudar, ock nu, att jag älskar en dödlig.
Dock blev han frälsad av mig, där han ridande sam på en skeppsköl,
ensam vid liv, när hans ilande skepp med den flammande blixten
Zeus hade splittrat itu mitt ute på blånande djupet.
Då förgicks varenda kamrat av hans hurtiga manskap,
medan han själv blev hit av stormen och böljorna kastad.
Hult tog jag honom då upp och vårdade vänligt och tänkte
honom odödlighet giva och evigt blomstrande ungdom.
Men då omöjligt det är för en annan gud, när sin vilja
Zeus med egiden har sagt, att den göra om intet och kringgå,
må han då fara, välan, om Zeus honom manar och bjuder,
över det ödsliga hav, men aldrig jag själv honom sänder;
ty långårade skepp jag ej äger och roddaremanskap
att honom föra åstad över havets väldiga ryggar.
Dock står jag gärna med råd honom bi och skall intet fördölja,
att han må oskadd komma tillbaks hem till fädernejorden."
Henne svarade då budbringaren Argusförgörarn:
"Alltså, släpp honom bort och frukta Olympierns vrede,
att han ej sedan må harmas på dig och bliva dig gramse."
Sade och vandrade bort budbringaren Argusförgörarn.
Men till den ädle Ulysses på stund den gudomliga nymfen
ställde sin gång, sedan nu hon befallningen hört från Kronion.
Honom på stranden hon sittande fann; ej voro hans ögon
någonsin torra för gråt, men i tårar förrann honom livet
under hans längtan, ty nymfen ej längre behagade honom,
utan om nätterna sov han väl jämt, fast det skedde av nödtvång,
inne i grottornas valv utan håg hos förälskade nymfen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
