Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Sången. Kikonerna. Lotofagerna. Cyklopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genast jag pålen nu tog och den djupt under glöderna nedstack,
tills den blev het, och därunder jag mod intalade männen,
att när till stycket det kom, ej någon av skräck måtte svikta.
Men när olivens stam var nära att tändas i låga,
fast den var saftig och grön, och den glödde och gnistrade rysligt,
bar jag från elden mot resen den fram, och kamraterna runtom
ställde sig upp, och med djärvaste mod oss fyllde en gudom.
Männen oliven nu lyftade upp, och dess vässade ände
stötte i ögat in, och jag hängde mig ovan och tyngde,
vridande kring, som en man skeppsbjälkarna borrar med drillborr,
under det nedtill hjälparna stå och från sidorna bägge
snurra med remmen den kring, och den oavlåtligen drillas:
sålunda höllo vi där i hans öga den glödande pålen,
medan vi vredo den kring i den varma och strömmande bloden.
Både hans ögonhår och hans bryn bortsveddes av hettan,
medan hans öga förbrann, så att rötterna fräste för elden.
Såsom när smeden den yxa han smitt eller väldiga bila
doppar i vattnets kyliga bad, så det visslar och fräser,
härdande smidet, ty slikt ger åt järnet dess yppersta styrka:
likaså fräste nu starkt kring olivepålen hans öga.
Hemskt och förfärligt han skrek, så det skallade runtom i berget;
själva vi flydde förfärade bort, och genast ur ögat
ryckte han pålen då ut, som var sölad av ymniga blodet,
och honom slängde ifrån sig på stund med rasande händer.
Därpå han vrålande skrek på cykloperna, vilka där spridda
bodde i grottorna runtomkring på de blåsiga höjder.
Skyndande kommo de var från sitt håll, då de hörde hans nödrop,
flockades utanför grottan och frågte, vad honom väl feltes:
"Vad går det på dig för nöd, Polyfemos, att du så skall ropa
mitt i ambrosiska nattens frid och oss väcka ur sömnen?
Månne en dödlig försöker med våld att dig röva din fänad?
Eller vill någon väl mörda dig själv med list eller våldsmakt?"
Inifrån grottan dem svarade då Polyfemos den starke:
"Ingen vill mörda mig, vänner med list och Ingen med våldsmakt."
Strax med bevingade ord de svarade honom och sade:
"Eftersom ingen dig gör något ont, där du sitter allena,
så är du sjuk, och en sjukdom från Zeus är omöjlig att undfly.
Bed till din fader om hjälp, den mäktige guden Poseidon!"
Så de sade och gingo sin väg. Då log jag i hjärtat,
att med mitt namn och min dråpliga list jag dem lyckats att narra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
