- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
124

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Aiolos. Laistrygonerna. Circe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ithakas klippiga ö; ty nu är modet och märgen
borta, I tänken ju blott på det farliga havet, och glädjen
finner ej rum i er håg, emedan I lidit så mycket."

Så hon sade; det likade gott våra manliga hjärtan.
Sålunda där vi nu dag efter dag, tills året var ute,
sutto och njöto i ymnighet kött och det ljuvliga vinet.
Dock, när året gått om och horerna vände tillbaka,
månader lidit förbi och de långa dagarna kommo,
kallade ut mig en dag mina kära kamrater och sade:

"Olycksalige, tänk då en gång på ditt fädernerike,
om det av gudarna är dig beskärt att få komma med livet
hem till din präktiga boning igen och fädernejorden."

Så de sade; det likade gott mitt manliga hjärta.
Dagen igenom i salen vi nu, tills solen gick neder,
sutto och njöto i ymnighet kött och det ljuvliga vinet;
dock när solen gick ner och aftonskymningen inbröt,
gingo kamraterna alla till ro i de mörknade salar,
men jag själv steg då upp på Circes förtjusande läger,
famnade bedjande om hennes knän, och gudinnan till bönen
lyddes, och så med bevingade ord jag talte till henne:

"Circe, håll ord nu med det, som en gång du mig lovat gudinna,
att du skall släppa mig hem; mitt hjärta är stormigt av längtan
och mina vänners med, och de ligga mig över och plåga
jämt med sin klagan och gråt, när icke du själv är tillstädes."

Så jag sade; då svarade strax den sköna gudinnan:
"Ädle Laertesson, du mångförslagne Ulysses,
stannen då längre ej alls mot er vilja hos mig här i slottet.
Först dock en annan färd eder föreligger att göra
neder till Hades’ hus och den hemska Persefones närhet:
det är din lott att Teiresias’ själ, den blinde thebanske
siarens, fråga om råd; hans ande är kraftig som fordom;
honom allena Persefone gav att få ännu i döden
hava sin sansning kvar, då de övriga fladdra som skuggor."

Så hon talte; men hjärtat på mig var färdigt att brista;
bittert jag grät, där på bädden jag satt, och ej ville mitt hjärta
dväljas bland levande mer och skåda den lysande solen.
Men då jag tröttnat att så i min vånda mig vrida och gråta,
tog jag till orda igen och svarade henne och sade:

"Vem då, o Circe, skall visa mig väg uppå denna min resa?
Aldrig for någon ännu på sitt beckade skepp ned till Hades."

Så jag sade; då svarade strax den sköna gudinnan:
"Ädle Laertesson, du mångförslagne Ulysses,
var ej bekymrad alls för att ledare sakna på skeppet!
Res blott masten på toft och hissa ditt skinande segel,



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free