Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Sången. Ulysses' överfart till Ithaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade du så och av lust att få göra mitt sinne förvillat —
säg mig, om verkligen kommen jag är till mitt älskade hemland!"
Honom svarade då strålögda gudinnan Athene:
"Sådan, Ulysses, till sinnes du är i ditt hjärta beständigt;
därför jag ej är i stånd att dig övergiva i nöden;
ty du är jämt på din vakt och är rådig och vet dig behärska.
Jublande skulle en annan, som hem hade länt från sin irrfärd,
skyndat åstad till sitt hus för att hälsa på barn och på maka.
Du däremot är ej ivrig att ens om dem höra och fråga,
innan du prövat förut din gemål, som i väntan beständigt
dväljes i huset, där fulla av sorg för den hulda förflyta
dagar och nätter, så många som gå, medan tårar hon gjuter.
Aldrig jag tvivlade på, nej, i sinnet jag visste det säkert,
att du till slut skulle hinna dit hem, fastän utan ditt manskap;
men du förstår, att jag ville ju ej med Poseidon, min farbror,
ligga om saken i strid, se’n han fattade agg i sitt hjärta
mot dig, av vrede för det, att hans son du berövade synen.
Kom, skall jag visa dig Ithakas nejd, så att tvivlet försvinner!
Här ser du Forkys’ hamn, som har namn av den gamle i havet;
och här innerst i hamn står oliven med yviga grenar;
nära oliven du ser den skumma, förtjusande grottan,
helgad åt dem av nymfernas släkt, som man kallar najader,
grottan så vid och i valvet så hög, där du offrade fordom
ofta och framgångsrikt åt nymferna festhekatomer;
och därborta du Neriton ser, det skogiga berget."
Sade gudinnan och töcknet fördrev, så att nejden blev synlig.
Innerligt gladde sig då den prövade konung Ulysses,
fylldes av fröjd åt sitt land och kysste den bördiga jorden
och till de heliga nymferna bad med lyftade händer:
"Höga najader, I döttrar av Zeus, jag aldrig mig väntat
eder att återse, men nu med jublande böner
varen mig hälsade! Offer jag ock skall er bringa som fordom,
därest mig nådigt beskär Zeus’ bytesbringande dotter
själv att få leva och unnar min son att få växa och trivas."
Honom svarade då strålögda gudinnan Athene:
"Fatta nu tillförsikt och hav inga bekymmer för detta.
Låt oss nu strax i den innersta vrån av den heliga grottan
gömma dit gods, så att allting åt dig må bli säkert förvarat,
och låt oss sedan slå råd om hur verket må säkrast bedrivas."
Sade gudinnan och trädde så in i den skuggiga grottan,
sökande gömslen med trevande hand, men den ädle Ulysses
flyttade allting dit, sitt guld och den härdiga kopparn
jämte de präktiga kläder, han fått av de ädla Faiaker.
Allting gömde han väl, och för öppningen ställde en stenhäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
