- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
245

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde Sången. Timmarna före friarnas död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TJUGONDE SÅNGEN.


Timmarna före friarnas död.



Konung Ulysses i hallen gick ut och sig lade till vila,
sedan en oxhud underst han brett, som var ännu ej garvad,
och en mängd fällar däröver av får, som av friarna slaktats;
över den vilande se’n Eurynome höljde ett täcke.
Där låg länge han vaken ännu och välvde i sinnet
friarnas undergång. Men av tärnorna många ur huset
gingo då ut, som med friarna levt sedan länge i älskog
och under ideligt skratt med varandra glammade ystert.
Då kom hjärtat i konungens bröst i det vildaste uppror,
medan han började strax att betänka i själ och i sinne,
om han väl upp skulle springa på stund och dem alla ihjälslå
eller ock låta dem än, för den sista och yttersta gången
smekas i trotsiga friarnas famn; men hans hjärta det skällde,
som när en hynda går skällande runt kring valparna späda,
bara det nalkas en främmande man, och är färdig att bitas:
så i hans inre det skällde av harm, då han såg deras fräckhet.
Dock, han på bröstet sig slog och talade strängt till sitt hjärta.

"Stilla då, hjärta! Du har ju en gång än värre fördragit
under de dagar den vilde cyklop mina käcka kamrater
rysligt åt upp; men du härdade ut, tills det listiga anslag
hjälpte ur kulan dig ut, där du redan dig väntade döden."

Så med befallande ord till sitt hjärta i bröstet han talte.
Alldeles lydigt mot honom förblev hans härdade hjärta
utan att vackla, men själv han sig vände och vred på sitt läger.
Som när vid härden en man står och håller på spettet en mage,
stoppad med ister och blod, och den vänder på sidorna alla
över den flammande eld och är ivrig att stega den färdig:
så han där vände sig av och an på sitt läger i grubbel,
huru han skulle sin hand på de skändliga friarna lägga,
ensam mot all deras mängd. Då nalkades honom Athene,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free