Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Sången. Edsfördrag. Utsikten från stadsmuren. Envig mellan Menelaos och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stego af vagnen de ner på den alluppammande jorden,
trädde i midtelrummet så fram mellan härarna båda.
Genast sig reste då upp härskarornas drott Agamemnon,
äfven den sluge Ulysses stod upp, härolderna allting
hämtade fram till den heliga eld, och i bålen de vinet
sammangöto, och vatten blef hälldt uppå kungarnes händer.
Därpå Atriden med handen drog ut den dolken, han alltid
hängande bar på sin länd invid svärdets väldiga skida,
skar så af lammens hufvuden hår; härolderna sedan
delade håren omkring till de främste achaier och troer.
Högt bland dem alla nu bad Agamemnon med lyftade händer:
»Store och prisade Zeus, Allfader, som härskar från Ida!
Helios, lysande Sol, du som allting skådar och hörer!
Äfven I Floder, du Jord och I mäktiga två, som därnere
straffen bland döda enhvar, som i lifvet har svurit en mened!
Varen oss vittnen och hämnare I och på ederna vakten!
Om Alexandros förmår Menelaos att döda i striden,
må han då Helena äga som sin jämte skatterna alla
och vi achaier begifva oss hem på de seglande skeppen;
men därest honom i striden förgör Menelaos den ljuse,
lemne då troerna Helena ut jämte skatterna alla
och till argiverna gälde den bot, som kan skälig befinnas,
hvilken må tjäna tillika som mått för de kommande släkten.
Men om ej Priamos själf och Priamos’ söner den boten
vilja betala åt mig, sedan väl Alexandros är fallen,
svär jag, att vidare kriga jag skall för den vägrade plikten,
dragande aldrig min väg härifrån, innan seger jag vunnit.»
Sade och strupen på lammen skar af med den mordiska
kopparn,
och uppå jorden lade dem ner; de i lemmarna skälfde,
medan de miste sitt lif, sedan kopparen kraften förtagit.
Därpå de alla sig vin uti bägarna öste af bålen,
gjutande offer däraf under bön till de evige gudar,
och så talade mången därvid af achaier och troer:
»Store och prisade Zeus och I andra odödlige gudar!
Hvilka som först utaf oss emot ederna kränka de andra,
må deras hjärna så rinna på jord, som vinet nu rinner,
deras och barnens jämväl, och må fiender hustrurna skända!»
Bedjande talte de så, men Kronion ej lyddes till bönen.
Tog nu till orda bland dem kung Priamos, Dardanos’ ättling:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
