- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
49

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Sången. Edsfördrag. Utsikten från stadsmuren. Envig mellan Menelaos och Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Redan de stodo helt nära hvarann på den ringade platsen,
skakande spjuten i hand och förbittrade vildt på hvarandra.
Först Alexandros nu slungade af långskuggande lansen
mot Menelaos och träffade då i den rundade skölden;
ej den af kopparen bräcktes likväl, utan spetsen på lansen
kröktes mot skölden stark; och därefter Atrid Menelaos
höjde sin kopparlans, och han bad till den höge Kronion:
»Zeus allsmäktige, unna mig hämnd på den mannen mig
kränkte;

låt honom dö för min hand, den gudaliknande Paris,
så att man ryser tillbaka ännu i de senaste släkten
för att förnärma en värd, som med huldhet gästen bemötte.»

Sagdt, och han svängde och slungade af långskuggande lansen
mot Priamiden och träffade då i den rundade skölden.
Tvärs genom blänkande skölden med ens gick lansen den tunga,
borrade också sig in i hans konstarbetade harnesk
och i hans lifrock fläkte ett hål tätt inne vid lifvet,
men med en böjning kvick vek han undan den rysliga döden.
Genast Atriden drog ut sitt silfvernaglade slagsvärd,
svängde det högt och högg till uppå hjälmens bygel, men klingan
sprang emot hjälmen itu och föll ur hans hand uti bitar.
Då såg Atriden mot himmelen upp och klagande utbrast:

»Evige Zeus, så förskräcklig som du är af gudarne ingen!
Nu jag mig kände så viss att på Paris få hämnas hans illdåd,
och så går svärdet itu i min hand, och det slungade spjutet
far utan verkan åstad från min arm, och han stupade icke.»

Sade och rusade fram och grep tag uti busken på hjälmen,
vände så Paris och drog honom hän mot achaiernas leder,
medan den prunkande rem, som var spänd under hakan som
hjälmband,
snörde om halsen den mjälla så åt, att den mest honom strypte.
Också han släpat nu dit honom visst till sin eviga ära,
om Afrodite, den dottern af Zeus, ej det varsnat i tide:
remmen hon sönderslet, som af slaktade oxen var kommen,
och han fick hjälmen tom i sin seniga näfve, Atriden;
och han då hjälmen på stund till de benskenklädde achaier
slungade hän med ett kast, och hans kämpar den togo till vara.
Åter han störtade fram med en brinnande längtan att Paris
döda med lansen, men bort Afrodite då räddade denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:36:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/homeoili/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free