Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Sången. Envig mellan Hektor och Ajas. De fallnas begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidt öfver slätten. I hararnas midt nu talade Hektor:
»Lyssnen, I troer, till mig, och I benskenklädde achaier,
att jag må säga er det, som hjärtat mig bjuder att tala.
Ederna fingo uppfyllelse ej af den höge Kronion,
utan i vrede mot oss vill han kriget förlänga för båda,
till dess antingen I sköntornade Troja förstören
eller ock själfva af oss blifven nederlagda vid skeppen.
Dock, bland eder ju finns hvad Achaja har ypperst af hjältar.
Hvilken af dessa, som känner nu lust att mig möta i envig,
trade ur hären han fram för att kämpa mot frejdade Hektor!
Och jag har detta förslag, och oss båda må Zeus vara vittne:
dödar i striden han mig med det långa och hvässade spjutet,
må han då rustningen draga mig af och den bära till skeppen,
men till mitt hem skall han sända mitt lik, att på flammande
bålet
brännas jag måtte som död af troer och troiska kvinnor.
Men om han faller för mig, och Apollo förunnar mig heder,
då skall hans rustning jag bringa som rof till det heliga Troja
och där hänga den upp uti templet hos Foibos Apollo,
men honom själf däremot skall jag sända till toftade skeppen,
att honom jorda de må, achaiernas lockiga söner,
samt uppkasta åt honom en hög vid bred Hellespontos.
Då skall det sägas af seglaren så intill senaste tider,
när öfver blånande djupet han far på det toftade skeppet:
»Under den högen, där står, där hvilar en kämpe från fordom,
hvilken på bragdernas bana blef fälld af den strålande Hektor.»
Så skall af mången bli sagd t, och mitt rykte skall aldrig för-
klinga.»
Sade; men stumma de sutto enhvar i den djupaste tystnad,
rädda att enviget taga emot, men ock skamsna att afslå,
tills Menelaos omsider stod upp och tog ordet ibland dem,
talande hånligt dem till och suckande djupt ur sitt hjärta:
»Ve storskrytare, ve, I achaiskor och icke achaier!
Detta skall blifva förvisso en skymf, som är värre än värsta,
om ej en enda går fram af danaerna nu emot Hektor.
Måtten I blifva till vatten och jord, så många I ären,
där så försagda I sitten enhvar och så äreförgätna!
Då skall mot denne jag väpna mig själf; och de trådar, som
segern
länka, de hållas i hand af odödlige gudar däruppe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
