Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Sången. Envig mellan Hektor och Ajas. De fallnas begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna ej bräcktes likväl; utan kopparudden sig krökte;
Ajas desslikes sprang an med en stöt, och tvärs genom skölden
trängde hans väldiga lans och kom stormande Hektor att vackla,
rispade också hans hals, så att mörk framsipprade bloden.
Men han gaf ändå ej tappt, den hjälmomstrålade Hektor,
utan tillbaka han steg och med seniga näfven en fältsten
grep, som på slätten låg väldig och svart och med skrofliga
kanter;
denna mot Ajas’ sköld, sjuhudade, väldiga vapnet,
midt uppå bucklan han vrok, så att rundtorn kopparen skrällde.
Nu dock lyftade Ajas en sten, som var ännu långt större,
svängde och slungade den med all sin omätliga styrka;
skölden han plattade till med det kvarnstensliknande blocket
och kom att vackla sin fiendes knän, och han föll uppå ryggen,
kastad med skölden omkull, men han restes på stund af Apollo.
Nu de med huggande svärd skulle farit hvarandra på lifvet,
Hade ej häroldsmän, som från Zeus och från människor buda,
en ifrån troernas här och en från achaierna framträdt,
bägge förståndige män; det Talthybios var och Idaios.
Stafvarna sträckte de fram mellan båda, och därpå Idaios
höjde sin stämma till ord, den välförståndige härold:
»Hållen ej vidare på med att kämpa och strida, I söner!
Båda I älskade ären af Zeus, som bland skyarna tronar,
båda de yppersta kämpar jämväl, som vi alla ju veta.
Natten är inne nu strax, och det höfves att lyda dess maning.»
Honom svarade Telamons son, den väldige Ajas:
»Bjuden då Hektor främst att säga det ordet, Idaios,
ty det var han, som till kamp utmanade alla de bäste.
Göre han början, och gärna jag själf skall då också er lyda.»
Reslige Hektor i glimmande hjälm honom svarte och sade:
»Ajas, så visst som en gud dig reslighet skänkte och styrka
jämte förstånd och den främste du är af achaier i spjutstrid,
låtom oss göra nu slut för i dag på den häftiga kampen!
Senare kunna vi strida igen, till dess att en gudom
skiljer oss slutligen åt och ger segern åt endera hären.
Natten är inne nu strax, och det höfves att lyda dess maning.
Du må nu hälsas med fröjd af achaierna alla vid skeppen,
men i all synnerhet dock af de fränder och vänner, du äger;
själf skall jag komma till fröjd i den ståtliga Priamosstaden
både för Ilions män och dess mantelsläpande kvinnor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
