- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
283

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Patroklos kämpar och faller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han som den tappraste skrämmer på flykt och segern beröfvar
utan all möda och åter ibland uppeggar till striden,
såsom han eggade då hos Patroklos modet i bröstet.

Hvem var den förste väl där, och hvem var den siste du fällde,
ädle Patroklos, då re’n dig gudarne kallat till döden?
Först Adrastos, Echeklos därnäst och Autonoos sedan,
Perimos, Megas’ son, Melanippos och hjälten Epistor;
därpå han Mulios drap och Pylartes och Elasos äfven;
dessa han fällde till jord, men de öfriga togo till flykten.

Visst i achaiernas våld högportade Troja nu fallit
under Patroklos’ hand — ty med lansen han rasade hejdlöst —,
om ej Apollo sig ställt på det väluppmurade tornet,
sinnad att honom bereda fördärf, men åt troerna frälsning.
Trenne gånger Patroklos sprang upp i en vinkel på muren,
trenne gånger Apollo med makt honom kastade neder,
slötande bort hans blänkande sköld med odödliga händer;
men när han fjärde gången sprang an, så stark som en gudom,
då med bevingade ord den evige ropade väldigt:

»Ädle Patroklos, vik bort! Ät dig har ej ödet förunnat,
att du skall störta i grus med din lans den troiska kungsstad,
nej icke ens åt Achilles, som dig dock vida fördunklar.»

Sådant var gudens rop, och Patroklos då långt vek tillbaka,
skygg för att reta mot sig fjärrskjutande guden Apollo.

Hektor i Skaiiska porten höll still med de stampande hästar,
tveksam, om köra han skulle tillbaks till tumultet och strida
eller befalla sitt folk att samla sig innanför muren.
Medan han tänkte härpå, steg Apollo fram till hans sida,
varande Asios lik, den ungdomskraftige hjälten,
hvilken en morbror var till den hästomtumlande Hektor,
ty han var Hekabes broder och son till den frejdade Dymas,
som uti Frygien hade sitt hem vid Sangarios’ flöde;
honom var alldeles lik Zeussonen Apollo och sade:

»Hektor, hvi slutar med kampen du upp? Det höfves dig icke.
Vore jag lika så mäktig mot dig, som nu jag är ringa,
skulle det illa bekomma dig visst, att du viker ur striden.
Nej, drif fram mot Patroklos igen dina stampande hästar!
Kanske han stupar för dig och Apollo förunnar dig ära.»

Talade guden och åter gick in i de kampandes vimmel;
men åt Kebriones strax gaf strålande Hektor befallning
hästarna framåt att piska igen till striden. Och Foibos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free