- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
398

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje Sången. Kämpaspel vid Patroklos' likfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sagdt; och Pelidcn gick bort igenom achaiernas vimmel,
efter det Nelousättlingens tack till slutet han åhört.
Täflingspris han satte nu ut för den grufliga näfkamp,
ledde i kretsen då fram och band där en mula på sex år,
arbetshärdig, men ännu ej tamd och vansklig att tämja;
därpå en dubbelpokal han till pris åt den tappande satte.
Stående upprätt, talte han se’n till argiverna alla:

»Atreus’ son och I andra bepansrade män af Achaia!
Bjudom att täfla härom två män, som de ypperste äro
uti att näfvarna lyfta och slåss, och må den, som Apollo
gifver att segrare bli inför alla achaiernas ögon,
vända igen till sitt tält med den arbetshärdiga mulan,
men den besegrade skall som sitt pris få dubbelpokalen.»

Sagdt; och i blinken en kämpe stod fram både reslig och

kraftig,

kunnig i knytnäfskamp, Epeios, Panopeus’ telning,
lade på härdiga mulan sin hand och ropade högljudt:
»Låt honom komma, den man, som skall dubbelpokalen
förvärfva !

Mulan, clet tror jag förvisso, skall ej någon annan achaier
vinna i boxning från mig, ty jag håller mig själf för den

bäste.

Ar det ej nog, att jag mindre förmår, då del gäller att strida?
åldrig det hände ju än, att en dödlig var skicklig i allting.
Men jag vill säga en ting, och det ordet skall blifva besannadt:
hullet jag alldeles sönderslår, och benen jag krossar;
därför hans likbesörjare här må sig samlade hålla,
att honom bära åstad, när af näfvarna mina han kufvats.»

Sade, men stumma de sutto enhvar i den djupaste tystnad,
och emot honom till kamp allenast Euryalos uppstod,
härlige hjälten, en son af Mekisteus Talaoniden,
hvilken till Thebe en gång till den stupade Oedipus’ likfest
kommit och täflande där öfver alla kadmeierna segrat.
Honom till hända nu gick den spjutberömde Tydiden
och honom muntrade upp och önskade segern åt honom,
gjordade om honom först med en gördel och gaf honom sedan
remmarna, snidade ut ur en tjur, uppammad på fältet.
Men när de gjordat sig om, framträdde i kretsen de bägge
öga mot öga och, lyftande högt sina väldiga näfvar,
föllo på en gång an, och tunga drabbade slagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free