Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och minsta lilla fågel
han har sin vinterkost.
Mitt hjerta det har ingenting,
när det blir snö och frost.
Han satt ännu en stund kvar på bänken under
valnötsträdet, sedan sången derinneifrån slutat, i samma
ställning och med samma ansigtsuttryck som förut,
orörlig och tyst. Derpå reste han sig tvärt, som
om han ryckt sig ur sina tankar, gick raskt framåt
gången samt steg uppför trappan och in igenom den
öppna trädgårdsdörren. Det var en lång gång med
klädhängare längs ena väggen. Han hängde rock
och hatt ifrån sig på en knagge, strök sig med
händerna genom det gula, småknollriga håret samt styrde
sina steg mot en dörr i bortre ändan af gången,
bortom hvilken han hörde samtal.
Derinne, i ett långt smalt rum med ett fönster
ut till gårdsplatsen och ett annat ut till trädgården,
suto tvenne unga flickor, en blondin vid pianot borta
i hörnet, der det redan skymde, samt en brunett i
en gungstol midt å golfvet.
«Se der har vi poeten och fästmannen i en
person,» utbrast den bruna något högljudt, i det
samma han blef synlig i dörren.
Han trädde fram till den blonda, som rest sig
upp vid hans åsyn, tog henne i famn och kysste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
