Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
DEN SVENSKA KOLONIEN I ROM -UNDER MEDELTIDEN.
215
tillbyggnad. Det var en besittning, med hvilken man, åtminstone
på den tiden, kunde ha skäl att vara belåten. Under densamma
lydde senare en vingård, dock på ofri grund, ty en dukat om året
skulle från den betalas till S. Peters kyrka, och andra hus på
spridda ställen i staden, ett sålunda i judeqvarteret, vid forum
judeorum, ett annat nära kyrkan Pantaleone. Hvilka deras
gifvare varit är oss numera icke bekant. De hyror, som från
dessa lägenheter inflöto, synas efter enstaka uppgifter att döma,
icke ha varit så alldeles obetydliga. Åtminstone tidtals räckte
de dock icke till att bestrida utgifterna.
Efter modrens död bodde Katarina fortfarande i palatse*
vid Campo di fiore; tillsammans med henne, liksom sedan hon
lemnat Rom, den ursprungliga egarinnan, Francisca. Men några
år efter Birgittas kanonisation började en grannfamilj, slägtingar
till den numera aflidna Franciscas man, att väcka anspråk på
en del af egendomen, åberopande någon öfverenskommelse mellan
Franciscas svärmor och deras förfäder.
I Italien befann sig då samme Magnus Petri, Birgittas
gamle vän och följeslagare, utsänd jämte andra 1394 för att
grundlägga Frälsarens kloster vid Florens, det s. k. Paradis.
Han fick å klostrets vägnar taga saken om hand uti Rom. De
båda parterna — motståndaren hette Giordano de Piscionibus
och förde sin talan i eget och sina syskons namn — enades om
att skjuta sin tvist under en skiljedomare och föllo med valet
på en romersk baron, Gentile Orsini, densamma utan tvifvel,
hvars lif Birgitta räddade uti sjukdomen, enligt en uppgift hennes
gudson och en bland främjarne utaf helgonförklaringen. Domen
afkunnades med ali högtidlighet, sedan parterna blifvit hörda å
ömse sidor, och utföll helt och hållet till konventets förmån.
Det var den 4 april 1395 1). Besittningsrätten till sjelfva
hufvudbyggnaden blef sedermera icke på länge antastad.
Så långt var allt i sin ordning. Men i Vadstena var man
denna tid uteslutande upptagen af sin klosterbyggnad och
förmådde ej taga rätt vård om den romerska besittningen, som
behöfde både reparation och underhåll. Konventet vände sig
derföre till den svenska kyrkan, erbjöd sig att upplåta
Franciscas forna palats till ett herberge för resande, i synnerhet
1) Gåfvobrefvet tryckt som bihang till Durandi upplaga af Revelationerna,
Rom 1628. Dömen i afskrift uti hancUkr. n. 2 i Upsala bibliotek, sannolikt
samtidig. Der förekommer äfven den beskrifning på egendomen, af hvilken jag här
ofvan begagnat mig.
Hist. Tidskrift 1882. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
